- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Tredje delen /
93

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93 BANKVÄSENDET.



i själfva verket var på väg att lösas på annat sätt än genom en af kungl.
maj:t ocli riksdagen gemensamt stiftad lag. A ena sidan kade visserligen
kungl. maj:t obestridlig rätt att oktrojera hvilket antal enskilda banker som
helst, hvarjämte kungl. maj:t ensam, utan någon rätt för riksdagen att
därutinnan ingripa, hade i sin hand att när som helst indraga de enskilda
bankernas rätt att utgifva sedlar å 10 kronor. Men å andra sidan stod det
riksdagen öppet att genom sina beskattningsåtgärder — hvilka kunde
beslutas genom gemensam omröstning mellan riksdagens båda kamrar — faktiskt
omöjliggöra de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt. Af denna sin makt
liade riksdagen äfven gjort ett ganska vidsträckt bruk genom att med korta
mellanrum höja beskattningen å högsta beloppet af hvarje enskild banks
under året utelöpande sedlar från 3 till 5 ocli slutligen till 10 kronor för
hvarje tusental i sedlar, en beskattningssiffra, som närmade sig maximum
af hvad, som torde kunna bäras, om sedelutgifningen skulle vara
vinstgifvande och ej förlustbringande. Det torde hafva varit beaktandet af dessa
förhållanden, som sannolikt gjort sig gällande och föranledt en utjämning
af de stridiga meningarna.

Den stora användning banksedeln erhållit i vårt land, framstår nästan
som en nationell egendomlighet, men torde icke endast därför vara af
beskaffenhet att böra uppmuntras. Från finansiell synpunkt skulle en större
spridning af guldmynt i den allmänna rörelsen vara att önska, men denna
myntsort visar en afgjord benägenhet att söka sig åter till bankernas
guldkassor. I stället håller sig sedelstocken uppe i siffror, som för våra
förhållanden måste anses stora, eller i medeltal mellan 120 och 130 millioner
kronor, däraf ungefär hälften kommer på de enskilda bankerna. Redan
denna proportion af sedelstockens fördelning framhåller skarpt betydelsen af
en sådan åtgärd som indragning af dessa bankers sedelutgifningsrätt,
hvarigenom motsvarande skyldighet att förse allmänheten med omloppsmedel lielt
ocli hållet öfverflyttats på riksbanken.

Mycket skall väl kunna tvistas om lämpligheten eller icke att hafva
bibehållit det nuvarande svenska banksystemet med de enskilda bankerna,
men säkerligen skall ej annat kunna sägas, när de sista enskilda bankerna
såsom sådana slutat sin verksamhet, än livad hittills varit förhållandet, eller

att på dem ingen enda insättare gjort någon förlust.

* *

Efter 1871, då de privata bankinrättningarna förfogade öfver ett
samladt kapital af omkring 60 millioner kronor, ökades detta hastigt under de
närmaste 5 ä 6 åren med ett fyrtiotal millioner kronor, men därefter intill
år 1890 hafva bankinrättningarna hvarken, till antal eller kapital undergått
synnerligen betydande förändringar. Ar 1877 ägde de tjuguåtta enskilda
och fjorton aktiebanker, som afgåfvo rapporter till finansdepartementet, ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/3/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free