Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGAR.
117
princip, att man genom de nu började stambanorna borde söka förnämligast
gagna de inre delar af landet, som icke redan lågo i närheten af
vattenvägar, ocli då från Stockholm trenne naturliga sådana funnos — norr och
söder ut efter östersjökusterna samt väster ut på Mälaren — borde banorna
norr och söder ut från Stockholm halfvera de räta vinklar, som Mälarens
hufvudriktning bildar med den i norr ocli söder sig sträckande ostkusten,
ocli om frågan på detta sätt såges och afgjordes, blefve den norra
ban-riktningen sådan, att den endast kunde utgöra en början till norra
stambanan men icke gerna transitoleden till Göteborg, ocli den södra’ riktningen
komme att ungefär sammanfalla med den af kommittén föreslagna linien för
östra stambanan genom Södermanland. Till de öfriga skälen för den södra
sträckningen lade öfverste Ericson också det, att det var på en sydlig ocli
västlig väg, som man närmast kunde nå ej blott det öfriga Europa, utan
jämväl Kristiania, Göteborg och Malmö, hvadan man icke, med Stockholm
som utgångspunkt, borde tveka mellan en sydlig eller nordlig riktning
kring Mälaren, alldenstund den senare åtminstone under sin första del
aflägsnade sig från de antydda hufvudmålen. Ericsons mening blef också
den segrande: vid riksdageö 1850—58 beslöts, med godkännande af vägen
söder om Mälaren, att anslå 5,680,000 rdr att under tre år utgå för arbeten
å västra stambanan, från Stockholm öfver Södertelje mot Katrineholm.
Med alla dessa spörsmål sammanhängde ett annat af yttersta vikt,
nämligen frågan om lämpligaste platsen för en liufvudbangård i Stockholm, ocli
i våra dagar, då frågan om anskaffande af plats för och anordnande af en
ny sådan bangård efter den måttstock och de fordringar, som en 40-årig
utveckling af järnvägstekniken och trafiken medfört, kan det vara intressant
nog att erinra sig, huru frågan i sin början afhandlades.
Sedan linien söder om Mälaren för den västra stambanan, såsom
ofvan sagts, blifvit bestämd, var en bangård på Söder en gifven konsekvens
däraf. Men många faktorer måste vid bestämmande af platsen tagas med i
räkningen: ej blott ett möjligast kort afstånd till de andra stadsdelarna,
utan äfven förbindelsen med en lämplig lastplats vid vatten ocli ett
lämpligt läge för utgångspunkten för en blifvande sammanbindningsbana. Sedaii
ett förslag afseende den s. k. Beijerska trädgården, dit banan skulle
framdragas öfver Skanstull, af flera skäl förkastats, återstodo egentligen blott
tvenne förslag: det ena vid Eatbursjön å Söder, där nuvarande Södra
stationen ligger, utan förbindelse med Mälaren eller Saltsjön åt stadssidan,
hvilket förslag af magistraten ocli borgerskapets äldste förordades, samt
det andra vid Danvikstull med ett spår ned till Saltsjön. Norra banan
skulle få sin särskilda bangård i närheten af Humlegården med spår ned
till Nybrohamnen.
De stora olägenheterna af separata bangårdar utan samband inom en
hufvudstad insågos emellertid af öfverste Ericson, som redan nu talade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
