- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Tredje delen /
142

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14() % DEN LOKALA SAMFÄRDSELN.

Om man från slutet af medeltiden hör talas om åkare här i staden, så
gällde det endast sådana som forslade varor. Personbefordring med lejda
åkdon förekom först senare, och så långt in i den nyare tiden, som t. ex.
1620, från hvilket år vi ha en »ordning för draghare ocli åkare i Stockholm»,
är det endast fråga om »huru myckit the uthi Dragare- ocli Akare-Löön aff
allehanda Slags Gods, som the både i Staden ocli på Malmen bäre ocli
köra, hafwa skole».

Då bebyggdes malmarna alltmera, och det bestämdes, att i åkarelön
skulle för forslandet af en tunna hvete från Norreport (vid nuvarande
Mynttorget), Munkbron eller Slottsbacken till Södre kvarn å ena sidan eller
Malmtorget (nu Gustaf Adolfs torg) å den andra betalas ett öre. Taxa för
åtskillig annan körning till olika stadsdelar bestämdes genom samma
»Äkare-Ordning», men något om personbefordring nämnes icke. De taxerade
väglängderna voro ej synnerligt stora, ocli flertalet af de stockholmare, som
ej hade varor att forsla, tillryggalade till fots de korta afstånden. Det var
endast de högförnäma som åkte, men det skedde i deras egna vagnar,
hvilka ofta voro mycket grannt utstyrda.

Om också vagnar tillverkades här, var det utan tvifvel i mycket ringa
antal. De förekomma ej i 1636 års arbetstaxor, ocli det är först 1654
som man finner, att liär bofasta vagnmakare förfärdigade olika slags åkdon,
såsom »kallesk, karmsläde, Dantzigersläde», ni. ni.

Af en förordning, dagtecknad den 6 juli 1638, finner man visserligen,
att då förekommo offentliga åkdon till vägfarandes bekvämlighet, men de
voro afsedda i synnerhet för resor från hufvudstaden till landsorten.
Borgmästare ocli råd utsågo liär i staden »visse Foormän, som kunna ocli skola
vara förplichtade att hielpa tlien Beesande och Fremmande Man foort till
Watn ocli Lands», ocli taxor för denna »hielp» bestämdes.

Förmännen skulle på samma gång vara »Herbergerare» ocli hålla minst
fyra goda sängar i beredskap samt äga rätt att uttappa och försälja så utom
som inom hus både rödt ocli blankt franskt vin med allt kryddadt vin,
som däraf tillredas ocli »tempereras» kan, ocli därhos svenskt öl, mjöd ocli
brännvin, men inga andra drycker.

Dessa formän voro således verkliga gästgifvare, men de ägde ock rätt
att betjäna allmänheten i staden. En särskild gästgifvarestadga fanns redan
från slutet af 1500-talet, men med hvilken vi egentligen icke ha att göra i
denna antydan om de gamla samfärdsmedlen inom Stockholm.

Förordningen af 1638 tyckes icke lia riktigt efterlefts, ty den 10 jan.
1662 utkom en ny stadga och ordning för åkare angående skjutsväsendet i
hufvudstaden. Hans excellens öfverståthållare!! samt borgmästare och råd
funno då nyttigt ocli liögnödigt» att tillsätta »en viss, beskedlig och höflig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/3/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free