Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14()
% DEN LOKALA SAMFÄRDSELN.
men denna förekom blott vid adliga begrafningar. Det var endast vid lång
väg ocli dåligt väder, som flere vagnar fingo begagnas.
År 1739 förbjödos svarta vagnar, liksom att vid sorg i linset kläda äfven
tjänstfolket i svart, ocli detta vid 200 daler s:mt böter. Redan 1720 ocli
ytterligare 1746 förbjödos förgyllningar och försilfringar på vagnar, liksom
fransar, tofsar ocli band, »riksens råcls undantagna».
I en förordning af 1743 stadgades, att alla, undantagande flyktingar
från Finland, skulle för en peruk i skatt erlägga 2 daler ocli för en
hel-eller halftäckt vagn 4 daler s:m samt för en chaise eller cariol med två hjul
2 daler, hvilket var samma afgift som för en styfkjortel. Vagnar, peruker
och styfkjortlar samt fontanger följdes vanligtvis åt i skattebeloppen.
Redan 1720 infördes här ett nytt fortskaffningsmedel, hvarom det i
förordningen hette: »Till att förekomma missbruk med onödiga hästars och
vagnars hållande skola Pörte chaiser i Stockholm inrättas som kunna brukas
efter den taxa, som däröfver göras skall.»
Såsom detta fortskaffningsmedels införare i Stockholm nämnes
registratorn och sedan expeditionssekreteraren i utrikesexpeditionen Leonard
Klinckowström.
I det år 1726 utfärdade privilegiet bestämmes, att »när någon bäres i
porte-chaise, skola alla vagnar samt hvar ocli en som dem möter uppå
por-teurernes rop hålla på sidan af gatan». Detta påbud förnyades 1760.
Portörerna åtnjöto samma skydd som postiljoner, ehuru de eljest, när
de voro soldater, som visst ofta hände, lydde under krigsrätt, då däremot
andra tillhörde stadens jurisdiktion. De civila, som därtill användes, voro
fria från värfning och, så vidt de icke drefvo någon annan borgerlig näring,
befriade från stadens kontribution. Bärarne voro således mycket gynnade,
mycket mera än åkarne, hvilka alltid hållits stramt.
Taxan för begagnande af porte-chaise var i början 1 daler 16 öre kmt
för en kurs i staden inom broarna ocli i förhållande därefter för längre
kurser. För dag erlades 10 daler 16 öre, för vecka 50 daler ocli månad 150.
Så långt fram i århundradet som 1762 hör man först talas om trähästen
som ett särskildt straff för oliöfliga åkardrängar eller legokarlar och sådana
som fordra mera än taxan medgifver. Detta straffredskap hade då sin
plats på Packartorget (Norrmalmstorg), men flyttades sedan i sällskap med
skampålen till Träsktorget (Roslagstorg), där trähästen fanns ocli användes
långt in på 1800-talet, såsom gamla stockholmare ännu kunna intyga.
Två timmars ridande på trähästen under pöbelns begabberi var ett
ganska skymfligt straff, men upprepades förseelsen, dömdes clen skyldige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
