- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Tredje delen /
148

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14()

% DEN LOKALA SAMFÄRDSELN.

seln mellan hufvudstaden och det öfriga Sverige. Ännu finnes dock, såsom här
nedan närmare omnämnes, en gästgifvaregård eller skjutsstation i Stockholm.

lf:

För förbindelserna sjöledes var i äldre tider icke bättre sörjdt än för
samfärdseln landvägen. Dock föreskrefs redan i nyss nämnda kungörelse
af 1591, det två borgare östan ocli västan mur skulle hålla båtar till
väg-farandes bekvämlighet. Sedermera upprättades också ett stort antal
sjögäst-gifverier i stadens omgifningar, hvilka alltid skulle stå till tjänst med sjöskjuts.

Inom staden funnos åtminstone på 1600-talet rodderskor, som fraktade

personer mellan olika stadsdelar, men något ordnadt i detta afseende förekom
»

ej förrän i början af därpå följande århundrade. Det var fortfarande till
större delen kvinnor som besörjde den samfärdseln, och småningom kom
det privilegierade roddarlagets båtar helt ocli hållet i händerna på äldre
kvinnor, som antingen själfva eller genom andra af samma kön besörjde
rodden. Iioddarmadamer eller vanligtvis roddargummor var det allmänna
namnet på dem.

Enligt en 1788 utfärdad taxa skulle för en rodd mellan Skeppsbron ocli
Djurgården erlägges 4 skillingar. Mellan Slottsbacken och norra Slaktarhuset,
där Nationalmuseum nu står, erlade hvar passagerare 3 runstycken. Men
sådana båtar kunde hyras äfven för långrodder, till och med ända till
Landsort, hvarför betalades 5 riksdaler.

Roddargummorna voro aldrig riktigt omtyckta, men betraktades som
ett oundvikligt ondt. De voro på vattnet livad åkaredrängarne voro till lands,
städse färdiga till gräl ocli okvädinsord. Aret 1834 var för dem ett olycksår,
ty då började deras första medtäflerskor att intränga på deras område, ocli
detta inträngande hade slutligen till följd, att roddargummorna småningom
lielt och hållet utträngdes. Kullsniporna, långa, smala ocli lätta båtar, rodda
af raska dalkullor, visade sig nyss nämnda år första gången i Stockholm
och efterföljdes snart af vef slupar, hvilka också liade dalkullor till besättning
och ansågos vara utmärkt snabbgående, men äfven de måste i sin ordning
vika för ett ännu snabbare och tidsenligare fortskaffningsmedel på de
stockholmska vattendragen, nämligen ångsluparna.

Andra funderingar om att snabbt ocli bekvämt taga sig fram på
vattnet afhördes då ocli då. Ångkraften höll sig i bakgrunden, men gjorde
sig ej så snart gällande. Den ansågs i allmänhet alltför farlig, ocli därför
ansträngde man sig att hitta på något annat. En inom juridiken förfaren,
men för mycket annat intresserad man, hofrättsassessor P. Juringius, trodde
sig ha löst problemet genom uppfinnandet af tramphaten, men då, i början af
1820-talet, liade ångbåtarna redan hunnit arbeta sig in i allmänhetens
förtroende, ocli assessorns trampbåt »Gefion», som drefs af dels människor, dels
oxar, kunde icke täfla med de farkoster, som liade ånga till drifkraft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/3/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free