- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Tredje delen /
155

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14() % DEN LOKALA SAMFÄRDSELN.



afstånd, hvilka det alltid vore önskligt att snabbt och bekvämt kunna
öfvervinna, men terrängen var föga inbjudande, och de svårigheter den lade i
vägen ansågos icke kunna aflägsnas utan alltför dryga kostnader. Efter hand
ändrades likväl den allmänna meningen, ocli allt flere röster höjdes för
tillgodogörandet af en nyhet, hvars betydelse för lokaltrafiken inom kort skulle
framträda på ett så afgörande sätt.

Det första försöket gjordes i början af 1870, då tvenne enskilda personer
begärde tillstånd att anlägga spårvägar å fyra särskilda linier, men företaget
uppgafs, då koncession icke kunde erhållas å spårs nedläggande i
Drottninggatan. Frågan stod emellertid på dagordningen, och särskilda förhållanden
kommo till hjälp. Den bostadsbrist, som vid nämnda tid rådde i
hufvudstaden, hade antagit en synnerligen hotande karakter, ocli man ansåg
allmänt, att den ej stode att afhjälpa, med mindre än att
byggnadsverksamheten eggades till nya företag i stadens utkanter. Ett villkor härför var likväl
lättare kommunikationer till dessa trakter, ocli här tycktes spårvägar komma
på sin rätta plats. Man saknade emellertid all erfarenhet om, liuru pass
väl spårvägstrafiken stode tillsammans med den öfriga samfärdseln samt
huruvida klimat- ocli terrängförhållanden gåfve någon utsikt för dess bestånd.

För att åstadkomma en utredning härutinnan uppdrog öfverståthållaren
den 30 september 1875 åt en kommitté af sakkunnige män att utarbeta en
fullständig plan för. spårvägars anläggande i hufvudstaden. Denna kommitté
afgaf sitt betänkande redan i januari 1876 ocli hemställde däri, att man med
hänsyn till den olämpliga terrängen å Södermalm skulle tills vidare afstå
från tanken att anlägga spårvägar i denna stadsdel, hvaremot i fråga 0111
Staden inom broarna ocli Norrmalm kommitterade föreslogo flere linier i två
särskilda system, det primära, som genast skulle utföras i de reglerade och
mera bebyggda stadsdelarna jämte Djurgården, samt det sekundära, som
skulle genomföras så småningom ocli omfatta de yttre, mindre bebyggda
stadsdelarna med deras närmaste omgifningar.

De upplysningar, som genom kommittébetänkandet i öfrigt vunnos, voro
af så gynnsam art, att inbjudning strax utfärdades till bildande af ett
aktiebolag för att sätta planen i verket, ocli det dröjde icke längre än till den
12 april 1876, förrän kungl, maj:t kunde fastställa ordning för Stockholms
nya spårvägsaJctiebolag, så kalladt, emedan förut (1872) konstituerats ett
Stockholms spårvägsaktiebolag, hvilket likväl aldrig trädde i verksamhet.
Det nya bolagets aktiekapital skulle utgöra minst lji million ocli högst 2
millioner kronor, ocli då den förra summan snart var öfvertecknad, erhöll
bolaget den 10 juli 1876 stadsfullmäktiges tillstånd att anlägga spårvägar i
Stockholm, hvilket vann laga kraft genom kungl. maj:ts stadfästelse den 30
därpå följande december ocli utvidgades genom särskild nådig resolution
den 25 juni 1877 på Djurgårdens upplåtande för samma trafik.

Anläggningarna afsågo till en början:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/3/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free