Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LOKALA SAMFÄRDSELN.
167
förete betyg om kunnighet i sitt fack, men behöfver ej vara examinerad
skeppare, så vida han icke för båt, som tager mer än 120 passagerare eller
gör turer längre än 1 geografisk mil från staden.
De till persontrafik i Stockholm och dess omgifningar använda
ång-sluparnas antal och storlek utgjorde:
År. Antal. Hästkrafter. Tillåtet pasßagerareantal.
1865 ..................... . 59 315 3,762
1870 ..................... . 59 368 4,398
1875 ..................... . . 54 316 3,871
1880 ..................... . . 62 387 4,830
1885 ..................... . 61 418 5,116
1890 ..................... . 58 430 4,939
1895 ..................... . 52 420 4,727
1896 ..................... . . 57 514 5,643
Att ångslupsflottan icke företer en ännu starkare utveckling under en
tidrymd, som varit tillräcklig att mer än fördubbla hufvudstadens
befolkning, liar såsom redan antydt sin förklaring i uppkomsten af andra
samfärdsmedel, framför allt spårvägarna, men dess transportarbete är i alla fall
aktningsvärclt, då man finner, att ångsluparna under år 1896 hunnit befordra
öfver 7 mill. passagerare eller, hvilket är detsamma, låtit hela Stockholm
göra två resor i månaden.
Af vida nyare datum äro de ångfärjor, som underhålla förbindelsen
mellan Karl XII:s torg ocli Saltsjöbanans station i Stadsgården. Denna
linie inrättades 1893 och räknade år 1896 ett antal af 708,649 passagerare
(jfr ofvan sid. 139).
8. Hissar.
Behofvet af en lättare samfärdsel mellan det högt liggande Södermalm
ocli öfriga stadsdelar hade länge gjort sig kännbart och blef oafvisligt i den
mån befolkningen ökades. Bland de förslag till dess afhjälpande, som tid
efter annan sågo dagen, förekom äfven byggandet af en tunnel, hvilken från
Stadsgården skulle bilda uppfartsväg till malmens centrala delar. Frågan
om en dylik anläggning liar emellertid ännu ej ledt till något resultat, men
i stället för vägar under jorden har Södermalm fått sådana öfver jorden.
Är 1881 erhöll kapten Knut Lindmark tillstånd att i Stadsgården för
personbefordran uppföra en hiss ocli därmed förena en gångbro fram till
Mosebacketorg. I villkoren för koncessionen bestämdes, att gångbron skulle
tåla en belastning af 900 skålpund för hvarje längdfot, att staden skulle
kostnadsfritt upplåta nödig mark för anläggningen ocli äga rättighet att
efter tjugo år inlösa bron med tillbehör efter värdering, hvilken dock icke
finge öfverstiga den ursprungliga anläggningskostnaden. Sedan detta aftal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
