- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Tredje delen /
168

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14()

% DEN LOKALA SAMFÄRDSELN.

ingåtts, trädde MosebacTce gångbroaktiebolag i verksamhet på hösten 1881
med ett aktiekapital af 180,000 kronor, hvarefter Katarinahissen med bro
i mars 1883 kunde öppnas för allmän trafik. Företaget i sin helhet liade
då kostat 177,000 kronor.

Bron uppbäres af fyra pelare ocli ligger 35 meter öfver
Stadsgårds-planen. Längden är 154 meter, ocli af dess fyra spann håller det längsta
83 meter. Så väl själfva bron som pelarna äro utförda i smidt järn, hvilket
ensamt i den förra når en vikt af 212 ton.

För trafiken gälla öfverståtliållareämbetets kungörelse den 17 mars
1883 ocli dess protokoll den 18 mars 1884. Afgiften är fastställd till 5 öre
för uppfart ocli 3 öre för nedfart. Antalet passagerare i hvarje hisskorg får
icke öfverstiga 12, konduktören inberäknad. Mer än 500 personer få icke
samtidigt tillträde till bron ocli icke mer än 50 till den paviljong, som är
uppförd å dess yttersta spets. Utom den kontroll bolaget själft ständigt
ägnar hissinrättningen är denna liksom äfven gångbron underkastad
insjiek-tion af myndigheterna. Bron har efter hand blifvit icke allenast en viktig och
mycket anlitad trafikväg utan äfven en omtyckt plats för en mängd besökande,
hvilka där kunna njuta af en utsikt sådan få städer hafva att erbjuda.

Katarinahissens lyckliga tillvägabringande och goda ekonomiska resultat
ledde osökt tanken på en liknande inrättning för Maria församling. Härmed
dröjde icke längre än till år 1884, då revisor A. Herlitz på ansökan erhöll
koncession på en hiss med gångbro från Söder Mälarstrand till Tavastgatan,
hvars närhet till den stora pulsådern Hornsgatan var ägnad att ingifva de
bästa förhoppningar om en liflig trafik. För denna anläggning fordrades
emellertid inköp af flere fastigheter för att öfver egen mark kunna framdraga
bron, hvarjämte dennas läge kräfde uppförandet af en större byggnad vid
Mälarstranden för att inrymma hissen. Den staden tillhöriga mark, som
för ändamålet behöfdes, öfverlämnades med därå befintliga byggnader till
sökanden mot en årlig liyra af 10 öre per kv.-fot och vederlag af en något
mindre strandtomt. Äfvenså förbehöll sig staden rätt till inlösen efter tjugo
år af hiss ocli gångbro samt den del af byggnaden, som behöfdes för deras
begagnande, allt efter värdering intill anläggningskostnaden, eller efter fyrtio
år mot endast halfva värderingssumman, eller ock skulle staden efter
sjuttiofem år utan ersättning erhålla äganderätt till anläggningen i dess helhet.
För trafiken bestämdes enahanda afgifter som för Katarinahissen.

På hösten samma år bildades Maria hiss- och magasinsaktiebolag, som
med ett kapitäl af 450,000 kronor började arbetet i januari 1885, ocli efter
kostsamma sprängningar af berg för anläggningen, kunde denna öppnas för
trafik i mars 188(3. Den liade då kostat omkring 300,000 kronor, förutom
värdet af den till staden öfverlåtna tomten, hvilken uppskattades till 350,000
kronor. Byggnaden, som är uppförd i götisk stil, inrymmer, utom hisstornet
i midten, åtskilliga andra lokaler, hvilka uthyras till magasin, kontor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/3/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free