Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRLUSTELSER. M. M.
247
Lustdal, som en tid också kallades Kalfvehagen, upplåts till Jean De la Vallée
d. y., clen bekante arkitekten, hvilken erhöll tillstånd att där anlägga ett
värdshus samt anställa allehanda spel ocli tidsfördrif till »loflig rekreation»,
men det tyckes icke ha dröjt länge, förrän Lustdal upphörde med sina
förlustelser, åtminstone vet man icke något om dess vidare öden. Lika
litet känner man om Jungfruträdgården, hvilken skall lia varit belägen vid
nuvarande Jungfrugatan.
På Södermalm funnos nog flera stora trädgårdar, men något egentligt
förlustelseställe hör man ej omtalas, om ej möjligtvis Zinkensdam, förrän
MosebacJce började göra sig kändt, hvilket dock väl ej inträffade tidigare än
i slutet af förra århundradet, och ända till medlet af vårt århundrade
var Mosebacke en tämligen tarflig förlustelseplats, där man vanligtvis endast
om söndagarna fick liöra några toner från basunblåsare, hvilka sutto på ett
tak till ett i trädgården beläget litet scliweizeri. Det var först sedan
handlanden C. A. Wallman, redan förut känd som anordnare af folknöjen, blifvit
ägare till Mosebacke, som det, 1850, förvandlades till verkligt förlustelseställe,
hvarefter det ock vidare utvecklats.
Långt innan Mosebacke blef en sådan plats hade »Parterren» uppstått
på ett af skären i Norrström och under Norrbro, som då ännu kallades
»Nya» bron. Några liade velat gifva platsen namnet Josefinelund för att
hedra dåvarande kronprinsessan, men man stannade slutligen vid
benämningen Strömparterren, hvilken ännu i början af 1830-talet var föga mer
än en skräpplats, men snart därefter utbildades till en vacker, om ock liten
stadspark. Där har man dock aldrig liaft några egentliga folknöjen, men
så mycket mer musik ocli — punsch eller kanske whisky, en af den nyare
tidens mest begagnade sällskapsdrycker.
I allmänhet lia offentliga förlustelser i Stockholm varit förbundna med
källare- ocli kafélif. Ett undantag därifrån var gamla Barnhusgården, d. v. s.
icke den gård som låg inom Stora barnhuset, utan den som sedan
motsvarades af Trädgårdsföreningens park vid Drottninggatan på en nämnda
barnhus tillhörig tomt, hvarest Norra latinläroverket nu liar sitt palats. Där
roade man sig i förra ocli början af innevarande århundrade med åskådande
af konstberidning, lindansning, »ombres chinoises» samt slutligen äfven med
verkliga teaterföreställningar. Någon förtäring fanns icke att tillgå, men
man hade ej många steg till gamla Barnhuskällaren, det lilla trähuset, som
sedan nedbrann i maj 1844.
Redan sju år förut liade öfverenskommelse träffats med konditorn
August Davidson om uppförande af de två paviljongerna vid Drottninggatan,
hvilken öfverenskommelse sedan fullgjordes af brodern Wilhelm Davidson,
ocli på gamla Barnhusgårdens plats skapades Trädgårdsföreningens park. I
södra paviljongen öppnades kafé, i den norra gåfvos baler samt dramatiska
föreställningar, ocli i parken anordnades sommartiden instrumeiitalkonserter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
