Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRLUSTELSER M. M.
271
Den svenska operans grund var lagd, ocli nu arbetades oförtrutet på
musikbyggnadens vidare uppförande. Under de nio år, som operan
stannade i Bollhuset, upjosattes ytterligare femton operor och operetter, bland
hvilka funnos äfven inhemska kompositioner. Men lokalen var otillräcklig
ocli bristfällig, behofvet af en lämpligare gjorde sig alltmera gällande.
Gustaf III hade med sin teater icke afsett endast det musikaliska sinnets
ocli smakens uppodling, utan jämväl att man skulle på scenen framställa
lämpliga talpjeser, som kraftigare än operan kunde bidraga till språkets
utbildning. Intrycket af de franska teaterföreställningarna måste motarbetas,
så vida ej modersmålet skulle lida ohjälplig skada.
Ehuru konungen i början låtit uppföra endast operor, syftade han
således äfven till bildande af en duglig talscen, hvarför han föranstaltade
öfversättningar af franska dramatiska arbeten och utkastade själf planer till
skådespel med ämnen ur fäderneslandets historia. Efter att lia låtit å
rikssalen uppföra ett par talpjeser, ansåg han tiden vara inne att gifva sådana
äfven på operascenen i Bolllmset, hvarför Racines »Athalie», öfversatt af
rektor Murberg, med musik af Uttini, där uppfördes i mars 1776, och flera
följde efter, men utan att vinna något synnerligt bifall. Orsaken därtill
tillskrefs så väl saknaden af tillräckliga skådespelarekrafter, som den
obekväma lokalen.
Under tiden liade Stenborgska sällskapet fortfarit att spela i
Humlegården, men ledningen hade öfvergått från den gamle Petter Stenborg till
sonen Carl, den nyssnämnde sångaren vid kungl, operan och redan under
faderns styrelsetid verksamt biträde vid föreståndareskapet af dennes
teater. Carl Stenborg var under många år en af den kungl, operans
förnämsta stödjepelare samtidigt med att han ledde och själf uppträdde på
Stenborgska teatern, ocli han ägde till och med rätt att för den sistnämnda
använda medlemmar af operans körpersonal.
Då det under den oblida väderleken var omöjligt att gifva
teaterföreställningar i Humlegårdens rotunda, flyttade Stenborg sin teater upp till
Eriksberg, hvarest fadern, såsom redan nämndt, en tid förut haft sin
skådeplats, ocli där stannade teatern i flere år, icke utan att ha inflytande på liela
skådespelskonsten i Stockholm. Lokalen var dålig, ocli truppen var väl ej
heller af bästa slag, men liksom Hallmans glada originalstycken beredt
Humlegårdsteatern lycka, så var det i synnerhet Envallssons öfversättningar,
bearbetningar ocli äfven original, som gjorde Eriksbergsteatern omtyckt,
ocli Stockholms skådespelsälskande allmänhet afskräcktes icke af den långa
vägen och den ruskiga trakten. Det var modernt att begifva sig till
Träsket för att se Envallssons glada stycken. Under sommarmånaderna
uppträdde sällskapet äfven i Humlegården, men på sommaren 1784 slutade
föreställningarna där, och på hösten samma år upphörde de på Eriksberg,
hvarefter de flyttades till bryggaränkan Nymans hus vid Munkbron (nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
