Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
FÖRLUSTELSER. M. M. 270
Det var i mars 1772 som beslutet om svenska operateaterns inrättande
fattades, ocli redan den 18 januari året därpå skedde första offentliga
föreställningen därstädes. Man kan säga, att det var nästan ur intet, som den
fosterländska skapelsen framkallats. Solister af båda könen, kör på ett
lialft hundra röster, trettio ballettister, fullständig orkester, dekorationer,
teatermaskineri — allt liade liksom framtrollats på mindre tid än ett år,
men så liade också saken bedrifvits med både ifver och insikt, och konungen
själf var outtröttligt verksam, ej minst vid inöfvandet af det musikverk, som
skulle uppföras vid invigningen. Detta var en opera i fem akter, kallad
»Thetis ocli Pelée», efter konungens plan utarbetad af Johan Wellander,
tjänsteman i Stockholms rådhusrätt, samt med musik af Francesco Antonio
Uttini, italiensk musiker, som dock redan i nära ett par årtionden vistats i
Stockholm, dit lian anländt i egenskap af kapellmästare för den italienska
trupp, som 1754 liitkallades, och där lian stannade till sin död 1795.
Dekorationerna voro målade af Lorens Sundström, kungl, hofmålare,
men tämligen oöfvad i denna gren af konsten. Maskinmästare var Lars
Sollenius, en, såsom det heter i Gustaf Johan Elirensvärds anteckningar,
»flitig snickare som lärt under en bortrest, okunnig maskinist», men som,
»född med ett mekaniskt begrepp, började arbeta sig fram ur mörkret».
Alla biträdande lyckades, ocli den med stor ståt och högtidlighet
försiggångna invigningen visade, att företaget vunnit den fullkomligaste framgång.
Annu fanns dock icke något nytt teaterhus. Operans invigning
försiggick i det meromnämnda Bollhuset, en gammal träbyggnad, hvars [-ladu-]ika-] {+ladu-
]ika+} yttre man sökt hjälpa upp med några pelare på framsidan, men hvars
obekväma inre just icke var lockande. Där samlades emellertid en fin
publik i den tidens mångfärgade dräkter, bland hvilka herrarnes icke voro
minst lysande — ljusa rockar af siden ocli sammet, kortbyxor, skor med
röda klackar, spetsmanschetter och spetskrås, pudradt hår med bandrosett
i nacken. Det såg elegant ut.
Och på scenen! Där liade man assessorskan Olin, född Lillström, ett
par och trettio år, vacker, intagande ocli på allt sätt vinnande. Hon
utförde Tetis’ parti, ocli man kunde ej nog prisa hennes »öfvernaturliga sång,
förenad med sällspord insikt i tonkonsten ocli den lyckligaste lätthet att
fatta det finaste af en musikalisk tanke», liksom hennes »förträffliga spel, där
behag i åtbörder, styrka ocli liflighet i deklamation, eld och uttryck i hvart
ögonkast och hvarje rörelse frambragte en fulländad konstbild».
Det var hvad man sade om Elisabeth Olin, ocli man liade föga mindre
smickrande omdömen om Carl Stenborg, som sjöng Pelées parti, men var
kanslist i liofexpeditionen, dock förnämligast skådespelare och fastän ej äldre
än tjuguett år i besittning af grundliga insikter i musikens teori samt med
en förträfflig tenorbaryton. Han var son till Petter Stenborg, men
uppfostrad hos överstemarskalken, grefve Adam Horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
