Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRLUSTELSER M. M.
277
musik samt dekorationer öfverlämnas till kungl, operan. Föreställningarna
fortsattes dock till den 16 april 1799, då slutföreställningen ägde rum med
uppförandet af »Konung Kikhard Lejonlijerta eller Kärleken och troheten»,
skådespel med sång i 3 akter af Sedaine, öfversättning af Envallsson, med
musik af Grétry.
Stenborg uppträdde själf för sista gången på sin egen scen och
hänförde publiken med Blondels aria »O, min konung, min vän». Därpå gafs
den svenska originalkomedien med sång »Masqueraden». Och så var det
för alltid slut med Stenborgska teatern. Karl Stenborg själf, hvilken hade
titel af liofsekreterare och hofsångare, fortfor att uppträda på kungl, operan
tills denna indrogs 1806. Han afled 1813.
Hvar ocli en, som med någon uppmärksamhet följt vår skådebanas
utveckling, instämmer gärna med Johan Flodmarks slutord i det förut här
omnämnda arbetet, att »bland namnen på dem, hvilka medverkat till svenska
teaterns pånyttfödelse, är det i främsta rummet ett som jämte den kunglige
Utgifvarens mer än något annat äger rättmätigt kraf på eftervärldens
erkänsla. Det namnet är Karl Stenborg.»
Genom Stenborgska teaterns sammanslagning med Kungl. Dramatiska
eller Mindre teatern vardt denna både lyrisk ocli dramatisk, och denna
förändring trädde i kraft den 1 oktober 1799. Kungl. Operan fortfor att
ägna sig uteslutande åt större sceniska musikverk. Konungens motvilja
mot denna teater tillväxte dock, och ehuru det i kungl, brefvet om inköp
af Stenborgska teatern hade förklarats, att inga andra teatrar skri ]]ö finnas,
införskrefs likväl 1803 åter en fransk trupp, som under ledning af den förut
liär kände skådespelaren Desguillons började sina föreställningar på operan,
eller s. k. Kungl. Stora Teatern, sommaren nyssnämnda år ocli fortsatte
dem än där, än på Kungl. Mindre Teatern i Arsenalen. Denna trupp
afskedades dock i maj 1805.
Gustaf IV Adolfs länge närda motvilja mot operan gaf sig slutligen luft
i en den 27 september 1806 dagtecknad skrifvelse från Bäckaskog i Skåne
till kungl, teaterdirektionen, hvaruti förklarades, att Stora Operateatern
skulle alldeles indragas ocli föreställningarna därmed inställas. Genom ny
skrifvelse från Malmö den 16 mars 1807 förordnades, att operahuset skulle
nedrifvas, platsen planeras ocli Gustaf II Adolfs ryttarstod där uppsättas.
Som ersättning för den indragna operan förlades en operettafdelniiig
till Dramatiska teatern i Arsenalen. Denna operett-teater gaf den 19
december 1806 sin första föreställning. Operahuset blef visserligen icke
ned-rifvet, men under de återstående åren af Gustaf IY Adolfs regering
användes det icke för sitt ändamål, hvaremot det år 1808 begagnades till
sjukhus för landtvärnsmän.
Mycket snart efter Gustaf IY Adolfs afsättning utfärdades befallning 0111
operahusets användande åter för sitt ursprungliga ändamål, och verksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
