Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De kommunala institutionernas utveckling av Henning Karlson - Nämnder och styrelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa utgjordes ursprungligen av ordföranden; vice ordföranden samt som
tredje ledamot en av nämndens ledamöter i tur och ordning dem emellan. Fr.
o. m. 1904 utses alla tre av nämnden för året. Till en början var det
huvudsakligen remisser till anstalterna, som avgjordes av delegerade. Fr. o. m. 1904
fingo de emellertid beslutanderätt även med avseende på hemunderstöden.
Någon personlig beröring med de fattiga äga de delegerade emellertid ej. Det
förberedande undersökningsarbetet påvilar fortfarande fattigvårdsstyrelserna, för
vilka efter reformen en ny intruktion utfärdades.
Beslutanderätt hava fattigvårdsstyrelserna numera endast beträffande
nödtorftigt understöd i mat och ved samt barnhjälp, varjämte de i fall av behov
äga vidtaga interimistiska åtgärder i avvaktan på delegerades beslut. I alla
andra fall äga de endast göra hemställan hos delegerade. När understöd av
dessa beviljats, tillkommer det styrelserna att övervaka dess behöriga
användning. Mellan styrelsernas sammanträden tillkommer det verkställande direktören
att å styrelsens vägnar pröva frågor om beviljande eller framställning till delegerade
om sökt understöd. För det förberedande arbetet hava fattigvårdsstyrelserna
att fortfarande påräkna rotemännen och dessutom de 1899 återinförda
tillsyningsmännen, varjämte styrelserna äga att till verkställande direktörens hjälp anställa
en diakonissa. Försöksvis har i några församlingar prövats ett blandat
tjänstemanna- och vårdaresystem, i det dessa församlingar uppdelats i distrikt med en
av fattigvårdsstyrelsens medlemmar som föreståndare och varje ansökan, innan
den behandlats av styrelsen, lämnats till undersökning såväl av tillsyningsmannen
som av denne föreståndare. Försöken hava emellertid stött på svårigheter
och uppgivits, ett år 1911 väckt förslag om införande av fullständigt
vårdaresystem har även avslagits av stadsfullmäktige.
Det ovan nämnda registret över understödstagare har 1911 överlämnats till
»föreningen för välgörenhetens ordnande», som åtagit sig att upplägga och föra
ett för den kommunala fattigvården och till föreningen anslutna
understödsföreningar gemensamt register.
Redan under stadsnämndens tid hade försök gjorts att överflytta
anstaltsvården från de under 1700-talet tillkomna fattighusen i de olika församlingarna
till tvenne anstalter, en för de norra och en för de södra stadsdelarna, men
hade dessa försök vid tiden för fattigvårdsnämndens tillkomst ännu ej lyckats.
Ett för Storkyrkoförsamlingen år 1814 uppfört »försörjningshus» vid
Sabbatsberg blev emellertid i början av 1870-talet under benämningen Sabbatsbergs
fattighus gemensamt för samtliga de norra församlingarnas fattiga.
Genomförandet av de södra fattighusens sammanslagning tog däremot längre tid.
Först år 1888 öppnades Södermalms fattighus, beläget i kv. Vattenpassaren i
hörnet av Torkel Knutsons- och Skånegatorna med 400 underhållstagare.
Be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
