Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De kommunala institutionernas utveckling av Henning Karlson - Nämnder och styrelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fälle att förskaffa sig kännedom om de fattigas behov, men då deras tid
huvudsakligen tages i anspråk för mantalsskrivningsarbetet, visade sig denna lösning
av frågan om det förberedande fattigvårdsarbetet mindre lycklig. ;
Flera försök gjordes av fattigvårdsnämnden att neutralisera de svårigheter
den starka decentralisationen av fattigvårdsförvaltningen medförde. Ett viktigt
steg i denna riktning togs genom fastställande fr. o. m. 1869 av särskilda
utgiftsstater för församlingarnas kostnader för den öppna fattigvården. Genom
revision av styrelsernas verksamhet och genom utfärdande av normerande
föreskrifter sökte nämnden bringa ordning och reda i fattigvårdsarbetet. Detta
lyckades emellertid endast i ringa mån. Gällande instruktioner tolkades olika
av olika styrelser och något samarbete och utbyte av erfarenheter dem emellan
skedde ej. Icke ens ett fullständigt register över understödstagare fanns. Är
1895 lät nämnden emellertid upprätta ett register över alla, som av allmänna
fattigvården åtnjöto understöd, bestående dels av ett lappregister, ordnat i
bokstavsföljd dels av en samling personalhandlingar.
Gång efter annan framställdes av revisorerna anmärkningar mot
fattigvårdsförvaltningen, särskilt av 1892 års revisorer, som tillika framkommo med
förslag om en centralisering. En kommitté tillsattes av beredningsutskottet och
fattigvårdsnämnden gemensamt och avgav år 1897 sitt betänkande, som i nästan
oförändrat skick vann stadsfullmäktiges bifall den 8 november 1898. De
nödvändiga ändringarna i fattigvårdsnämndens instruktion vunno Kungl. Maj:ts
fastställelse, att tillämpas från 1899 års ingång.
Rättigheten att bevilja fattigvård överflyttades nu väsentligen från
fattigvårdsstyrelserna till nämnden. Hela anstaltsvården lades under nämnden och
styrelserna fingo i fråga om understöd beslutanderätt endast då det gällde understöd
i mat och ved men med avseende å penningunderstöd endast förslagsrätt.
Sin beslutanderätt skulle nämnden få uppdraga åt särskilda delegerade
(såsom förut var fallet med barnavården). Antalet ledamöter i nämnden nedsattes
från 16 till 12 (med åtta suppleanter). För att ytterligare bidraga till
enhetlighet i: arbetet inrättades en befattning som fattigvårdsinpektör. Hans uppgift
angives i den för honom :-av stadsfullmäktige 1898 antagna instruktionen vara
»att ägna sorgfällig vård åt allt, som rörer den allmänna fattigvården i
huvudstaden, verka för dess följdriktiga handhavande och sunda utveckling, hos
fattigvårdsnämnden och under densamma lydande styrelser göra de framställningar,
vilka till vinnande härav påkallas samt bringa fattigvårdsnämndens beslut till
verkställighet, där ej detta enligt gällande föreskrifter eller nämndens beslut
tillkommmer annan.»
Sin beslutanderätt uppdrog nämnden i enlighet med medgivandet i den nya
instruktionen åt »fattigvårdsnämndens delegerade för beviljande av fattigvård».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
