Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle löjtnant Pose
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom hem i familjen, där han snart kände sig
»som barn i huset». Pose var till börden finne
och, som han själf påstod, adelsman — fastän
jag icke kunnat återfinna hans namn eller ätten
i finska adelskalendern. Adelskapet var
måhända en liten fantasi af gubben, som nog var
litet fåfäng och därför lämna vi det åt sitt värde.
Den gamle krigaren var ett par och sjuttio år,
lång, smärt och förde sin kropp rak och oböjd,
— det enda var att han haltade något efter en
kula som han fått i vänstra låret och den gamla
blessyren gjorde honom ännu rasande — i
synnerhet vid väderskiften. Ansiktet, inramadt i
tunnt hvitt hår, vittnade, att han i unga år helt
säkert varit en särdeles vacker karl, och de små,
kortklippta, svärtade mustacherna gåfvo honom
den riktiga prägeln af gammal militär. Han
gick vanligen iklädd en gammal nött, hopknäppt
blå surtut, hög lindad halsduk och i
knapphålet stoltserade han med svärdsordens
bandstump, hvilken, jämte en liten alltför njugg
pension var allt hvad fäderneslandet förmått
att gifva sina försvarare. Han var mycket fattig
och, ungkarl som han lyckligtvis var, lefde han
mycket knappt och hushållade för sig själf och
därtill sysselsatte sig den gamle med
renskrifning, hvilket i alla tider varit ett knalt bröd.
Han var därföre särdeles tacksam, utan att dock
röja någon ödmjukhet, för en ordentlig
middagsbjudning och det fanns flera enkla familjer,
hos hvilka han hade sina »matdagar» utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
