Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle löjtnant Pose
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskildt behöfva tillsägas, däribland hos mina
föräldrar.
Och väl blef gubben Pose mottagen, hvart
han kom. Med sirlig gammaldags air hälsade han
värdinnan och kysste hennes hand, hade alltid
något lätt skämt till hands, skakade kraftigt
värdens hand, och skämtade med husets
ungungdomar, påstående att de växt precis en half
tum sedan han sist var där. Gubben var en
stor barnavän, i synnerhet för pojkar, hvarför
jag snart blef en gunstling hos honom. I sitt
rätta humör blef den gamle först efter
middagen, isynnerhet om han fått sin
älsklingsrätt, köttbullar med bruna bönor, och som det
äfven var min, så stämde vår smak väl
öfverens. Efter middagen, när gubben fått sin pipa
och satt sig bekvämt i hörnet af den
perlfärgade pinnsoffan, så kom han lätt nog i
berättaretagen och den som då klättrade upp och
satte sig på hans knä — det var jag. —
Berätta nu om kriget, farbror Pose — hur det
gick till i Finland?
— Ack, käre gosse, det är ett rent elände,
tack vare den usla regeringen som alldeles gaf
oss tusan här i Stockholm. Allt skyllde de på
den stackars kungen, men hvad skulle han
kunna göra, tafatt som han var? Men, ser du,
min vän, nog slogos så väl finnar som
svenskar, som man slogs i forna dar, i kung Karls
tider — ständigt mot öfvermakt, men det hände
dock att vi segrade ändå. Aldrig förglömmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
