Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIV Johans siste kammartjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla fingo fritt framföra sin klagan för
honom, som helt hade kungens öra, och ingen
gick ohulpen från sin förespråkare.
På Rosendal trifdes Karl Johan bäst på
äldre dagar, isynnerhet när han där någon gång
då och då ägde sina barnbarn omkring sig.
Då roade det gamle farfadern att exercera de
små prinsarne i parken. De utgjorde
tillsammans en »bataljon» med prins Karl i spetsen
och fingo marschera fram och tillbaka under
farfaderns kommando, hvilken under höga
lystringsord behärskade den lilla truppen.
Duktigast i dessa krigiska lekar var onekligen prins
Karl, den store odygdspåsen och rumormakaren,
men som kanske just därföre var farfaderns
ögonsten.
Aldrig glömmer jag en morgon på
Rosendal. Kungen var vred och jag hade fått ganska
mycket snubbor för en ganska obetydlig
försummelse. Detta hade lille prins Gustaf blifvit
vittne till. Då han kom in till gamle kungen
för att hälsa »god morgon», var dennes vrede
bortblåst och han hälsade sonsonen med
hjärtevarma ord samt skänkte honom fem dukater.
Den lille prinsen, som hört de bannande orden,
hviskade då till kungen: ’Låt mig, farfar, ge
tre dukater till Hagström, han ser så ledsen
ut, för att han fått bannor.’ Och kungen sköt
prinsen fram till mig och nickade med sitt
alltid vinnande leende.»
Den svåraste tid Hagström påstod sig ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
