Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Snickarkrogen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af folk som ville och hade råd att roa sig. I
synnerhet var »Snickarkrogen» mycket besökt
vintertiden, ty det var den här präktiga backen
som lockade till kälkbacksåkning. En bättre
fanns icke känd på den tiden och så hade man
ju krogen bredvid, där man blef försedd med
brylå, med sexor och där nöjet vanligen slutade
med bal efteråt. Bland de trägnaste kunderna
i slutet af 1830-talet voro då Österrikes minister,
den lättsinnige, chevalereske grefve Woyna, den
underbart vackre magyaren, furst Esterhazy,
alla damers förtjusning, rik som en nabob och
slösaktig som få. Det var han, som, då han
vid en högtidlig mässa i härvarande katolska
kapell fann att han hade glömt sin börs och
ej hade ett guldmynt att lägga i håfven, i stället
ryckte en diamantknapp ur sin dolma och kastade
dit. — Vidare hörde till sällskapet ryske
ministern, baron von Krüdener, en man känd i
världen för sina öfverdådigt vackra hästar —
och för sin sköna, charmanta gemål, och många
fler, som förtjänte antecknas i ställets historia,
ty »Snickarkrogen» hade, trots sitt simpla namn,
lysande och glada minnen.»
»Och nu, till sist», fortsatte Stjernström,
»vill jag berätta något som angår mig själf —
ett gladt minne från vintern 1839. Hvem skulle
den tiden kunnat tro — och jag allra minst —
att jag skulle komma att äga och bebo det
ställe, där den tiden »Snickarkrogen» låg. Jag
var den tiden skådespelare vid den kungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
