Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - Gamle Sven Klinga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mina dagar, både Adlercreutz, Döbeln och
Sköldebrand — men aldrig glömmer jag
kronprinsen själf, när han kom sprängande i spetsen
för sin stab, — vi förstodo ej hvad han skrek
på sin utländska, men vi förstodo den ljungande
blicken och den sade: »Framåt, stå på er pojkar!»
— Det var lätt begripligt.
Så berättade gamle Klinga sina få minnen
från stridens dagar. Han hörde icke till dem
som förstodo att »brodera ut» saken. Men vi
ungdomar lyssnade begärligt ändå till den
enkla sagan och betraktade med vördnad
mannen som varit med i kulregnet och klädt blodig
skjorta för fosterlandet.
Ofta kom gubben stultande fram till
prestgården, och då blef han alltid väl förplägad af
unga prestmor och med fröjd hälsad af oss, ty
han medförde ibland ett par pilbågar eller andra
krigiska vapen af egen tillverkning.
Ofta klagade Klinga, att han var så ensam
i sin stuga och hade ingen kvinnlig hjälp, om
sjukdom tillstötte på ålderns dagar. Man
började slutligen skämta med veteranen och
påstod att han gick i giftastankarne, — men
gamle Klinga förblef lugn.
Men så en dag var fattigauktion utlyst af
kommunalstyrelsen — och nu infann sig Klinga
bland spekulanterna. Bland dem som skulle
»säljas» var också en liten fader- och moderlös
flicka om åtta år, pigg och ljushårig, och vid
henne stannade Klingas bud — femtio riksdaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
