Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - Stockholms källare för 50 år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
matsalen, som nu har försvunnit, och till höger de
två små schweitzerirummen, hvilka ännu finnas
kvar och i hvilka än i dag börsens matadorer
slinka in och få sig en »pinne portvin». I
matsalen, där för femtio år sedan mest endast
frukost och kvällsvard serverades, residerade
bakom den lilla disken källarmästaren Lars Mobach,
en toujour gubbe med tämligen trind mage och
glesnadt hår, öfvervakande själf serveringen —
en gammal god sed hos den tidens källarmästare.
Det fanns inga »hofmästare» den tiden. Mobach
var vän och bror med halfva Börsen och
omtyckt för såväl sin redbarhet som för sitt
gemytliga sätt.
Hålla vi oss tillsvidare i staden inom
broarna, så kunna vi gå ned till källaren Dufvan
i hörnet af Stora Gråmunkegränden och
Västerlånggatan. Här höllo handlandena vid nämnda
gata till och dessutom en liten fast stam af unge
ämbetsmän i verken.
De två små rummen till vänster erbjödo en
hemtreflig, men ytterst enkel anblick. Fönstren
täcktes af röda jalousier och golfvet var
öfverströdt med sågspån och doftande granriskvistar,
så som man än i dag får se på våra
bolagskrogar. På disken stodo alltid en mängd små
karotter, öfvertäckta af ståltrådshufvar — för
flugornas skull — och här kunde gästerna välja
hvad som smakade dem, en bit stekt laxrygg,
inlagd ål, köttbullar eller kallt refbensbjäll. Det
fanns goda saker på det flitigt frekventerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
