- Project Runeberg -  Stjärnornas öden /
7

(1915) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upphovet till stjärndyrkan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att under fjällvistelsen solen lyser nästan hela dygnet,
medan under vistelsen vid kusten den dystra natten
härskar nästan oavbrutet. De tvingas rentav att
samordna den sköna sommaren med solljusets längd. Solens
utomordentligt stora betydelse för livet är dem därför
oomtvistlig. Det samma gäller för alla folk som bo
tillräckligt långt från ekvatorn. De bli därför
soldyrkare. Det är ej svårt att finna exempel på folk, som
dyrkat solen; endast några bland de viktigaste må här
anföras.

Bronsålderns folk här i Norden var för årtusenden
sedan ivrigt soldyrkande, såsom många fynd från denna
tid och särskilt hällristningarna antyda. Kelterna i
Västeuropa ha också ofta framställt solens symbol i
form av ett kors, medan dyrkan av måne och andra
himlakroppar synes ha varit dem likasom
bronsåldersfolket i Norden främmande. Judarnas Samson (Simson)
var en sol-heros, namnet är släkt med babyl Shamash,
solguden. I Hesiodos’ kosmogoni nämnes solen (helios)
före manen (selene). De gamla germanerna dyrkade
hade sol och måne, den förra i övervägande grad.
Slaverna hade en solgud Dazbogu, däremot har man
ej kännedom om någon måndyrkan hos dem. Liknande
var förhållandet hos finnarnes förfäder. Hos kineserna
upptända tao-prästerna eldar vid vårdagjämningsfesten,
likasom vi vid valborgsmässan och vid midsommar, och
de offra ris och salt åt lågorna. »Detta är en återstod
av solkulten», säger Salomon Reinach, från vilken jag
hämtat de flesta uppgifterna om soldyrkan. I Japan
är månen av manligt kön, solen av kvinnligt, vilket
häntyder på att man där, liksom hos australnegrerna,
ursprungligen ansett månen vara viktigare än solen.
Icke desto mindre äro japanerna nu soldyrkare; de ha
insatt solen som det högstas symbol i sin flagga, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free