Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upphovet till stjärndyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är likväl visst, att »tonalamatl har intet med solåret
utan endast med månaden att göra. Tonalamatls höga
ålder bevisas därav, att den alltid användes vid magi
och vid horoskopets ställande av prästerna även länge
sedan solåret blivit infört till allmänhetens bruk. En
mexikansk lärd, de Jonghe, har påpekat att »tonalamatl»
användes av alla folk, som tillhöra Nahua-gruppen,
vilkens stammar skildes åt för mycket lång tid sedan.
Detta tidsmått är således efter allt att döma synnerligen
gammalt, men uppenbarligen yngre än den synodiska
månaden.
Ännu utförligare kännedom ha vi om månens dyrkan
hos folken i Mesopotamien. Månens (Sin) tillbedjan
var vida äldre än solens (Shamash). Eran lektor E.
Bergström, som offentliggjort en studie över »Semitisk
måndyrkan» i Nordisk Tidskrift 1909, lånar jag följande
översättning av en kilskrifthymn:
O, Sin, Du som ensam ger ljus
Du som bringar ljus åt mänskligbeten
Du som visar de svartlockige gunst,
Ditt ljus skiner på himlavalvet.
Din fackla lyser som eld,
Din glans uppfyller den vida jorden.
O himmelens Anu, vars insikt och förstånd ingen fattar,
Ditt ljus är härligt som Shamash, din förstfödda.
Inför Dig ligga de stora gudarna i stoftet,
Ty världens öde vilar på Dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
