- Project Runeberg -  Stjärnornas öden /
54

(1915) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenångans klimatiska betydelse.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro av liknande art med kevirerna, eller i saltsjöar
mellan sanddynerna. Sanden blåser snabbt in i dessa sjöar
och fyller ut dem, varför även de vandra i vindens
riktning. De ligga med sin längdriktning parallella med
varandra och nästan vinkelrätt mot Tarimflodens lopp
på dess högra strand. I fortsättningen av saltsjöarnas
längdriktningar ligga bajirerna i långa sträckor, såsom
synes av vidfogade efter Hedins arbete återgivna
kartskiss, i vilken bajirerna ligga såsom rutorna i ett
vävmönster. Denna uppdelning av landskapet uti rutor
beror på dynbildningen. Huvud-dynerna med brant
västsida ha sin längdriktning i NNO—SSV. De stå
vinkelrätt mot den förhärskande vindriktningen. Nästan
vinkelrätt mot denna huvudriktning sträcka sig dyner
av mindre höjd beroende på en annan ofta
förekommande vindriktning, som dock ej härskar så ofta som
den vind, som tornar upp huvuddynerna. Detta
påminner i ganska hög grad om de liknande
molnbildningar som kallas »makrillmoln» och vilka äro krusade
efter två olika riktningar, som ofta stå nära nog
vinkelrätt mot varandra. Dessa molnbildningar bero på två
olika serier av vågrörelser som uppväckts av två olika
vindriktningar i de högre luftlagren. Molntapparna
motsvara vågkammarna på ett av vågor svallande hav.
Kartan över bajirerna påminner därför om ett schackbräde
med något långsträckta och oregelbundna rutor.

Vi kunna nu återvända till ett närmare betraktande
av den största bland dessa bildningar, den stora keviren
i Persien. Denna på ytan torra dy-sjö mäter 500
kilometer i längd på en bredd av 200 kilometer, där den
har sin största utsträckning. Hedin uppskattar dess yta
till 55,000 kvadratkilometer eller så stor som
Michigansjön, en bland de utomordentligt stora sjöarna på
gränsen mellan Kanada och Förenta Staterna. Till följd av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free