- Project Runeberg -  Stjärnornas öden /
57

(1915) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenångans klimatiska betydelse.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

infödingarna kalla den. Icke det minsta grässtrå, intet tecken av
djurliv gjorde utsikten gladare, intet annat buller än det
som förorsakades av karavanen, avbröt denna förintelsens
dystra stillhet.

Till följd av kamelernas långsamma gång och den
tidsförlust vi ledo då vi förlorade vägen blev den
nattliga våglängden icke mer än 25 kilometer. Efter en rast
av fyra timmar satte vi oss åter i marsch och styrde
kosan mot några kullar kallade Kellehper på 20
kilometers avstånd från Bala-haus; man såg dem tydligt,
men de tycktes verkligen fly för oss. Jag hade
försprång framför karavanen och satte mig vid foten av
denna sandanhopning och aldrig skall jag kunna beskriva
den känsla av ledsnad och nedslagenhet jag erfor vid
åsynen av den hemska ensamhet, som omgav mig.
Spridda skyar beslöjade solen, men luften var varm och
tung; det diffusa ljuset upplyste med förtvivlad
entonighet den gråaktiga, starkt upphettade ökenmarken och
erbjöd knappt någon färgvariation över den kolossala
yta som blicken behärskade. Den absoluta orörligheten
hos alla punkter i detta sorgbundna landskap, förenad
med en fullständig frånvaro av alla ljud, gjorde ett
nedtyngande intryck; man kände att man befann sig i en
del av jorden som blivit dömd till evig frånvaro af
allt liv och dit det organiska livet icke kunde återvända
om icke till följd av någon förskräcklig naturrevolution.
Man bevittnade, så att säga, början av planetens
dödskamp.»

Om nu en uttorkning förekommit i dessa trakter,
vilket göres sannolikt genom Hedins observation att i
en tibetansk insjö, Lakker-tso, vattnet stått 133 meter
högre än nu, så är denna likväl ej så påtaglig som den
som ägde rum i de salta insjöarna, såsom Stora
saltsjön i Utah, Döda havet och Kaspiska havet, där på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free