Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenångans klimatiska betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbredning och fotfäste. Utan tvivel är den nu
pågående fysiskt geografiska förändringens slutmål att helt
och hållet förvandla Kevir till en sandöken av samma
slag som i Ostturkestan. Och man kan då därav i
omvänd led draga den slutsatsen att Ostturkestan, efter att
en gång ha varit en del av det centralasiatiska
medelhavet, efter hand blivit utfyllt av fint sönderdelat
förvittringsmaterial av samma slag som den nuvarande
Kevir och att dess stelnande sjö av fuktig gyttja och
lera slutligen torkat och hårdnat till den grad att den
kunnat tåla belastningen av den framryckande sanden.
Och att sanden fordom haft mindre utbredning än nu,
visas också av de arkeologiska upptäckter, som i
Ostturkestan gjorts av mig och andra resande. Den
undergrund som ligger blottad i Tjertjen-öknens »bajirs»
påminner starkt om kevirmarken. I båda fallen är det
mörkt fint stoft bildande en i det närmaste plan yta.
I båda fallen förvandlas detta stoft, i förening med
vatten, till ett gyttjebad, i vilket man hopplöst sjunker,
men i Ostturkestan står vattnet på större djup, och då
regn där äro ytterst sällsynta, kan man ostraffat gå
var som helst på den jämna bajirmarken».
Dessa bildningar äro av största intresse emedan de
visa oss förändringen hos en sakta uttorkande planet.
År 1858 utsändes från geografiska sällskapet i
Petersburg en expedition under ledning av Khanikoff, vilken
besökte dessa trakter. Från Hedins arbete »Över land
till Indien», ur vilket även ovanstående citat är hämtat,
låna vi följande målande skildring, given av Khanikoff.
»Äntligen, på morgonen den 4 april, stannade vi i
tryckande hetta vid Bala-haus. Vid detta ställe kunde man
se några spår av en ruinerad cistern, för länge sedan
berövad allt vatten. Här hade öknen antagit sin
fullkomliga karaktär av förbannelsens land, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
