Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Planeten Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att destillera över till den
andra polen, som nu har
vinter — och tränga allt
närmare ekvatorn, samt
överskrida slutligen
densamma sedan de
småningom löst upp salterna i
sänkorna längs
sprickorna, där de gått fram, och
särskilt i de djupa
sänkorna i deras skärningar, där
instörtningscentra, de så kallade oaserna, ligga. Lowell
har iakttagit att »kanalerna» på detta sätt småningom
»vätska sig» från 78° N. bredd och till ekvatorn på 52
dagar.
Enligt kanalteorien erbjuder förklaringen av denna
egendomliga företeelse stora svårigheter. För att
vattnet skall komma fram, måste man antaga att Mars’
yta är fullkomligt slät eller åtminstone mycket nära slät
och att invånarna hjälpa fram smältvattnet från polerna
genom pumpverk. Kanalerna äro olika breda, enligt
Lowells uppgift i medeltal 16 kilometer, enligt
Flammarion mellan 300 och 60 km., vilken uppskattning
troligen är för hög. Samma kanal kan ha mycket olika
bredd olika år, ja stundom till och med vara osynlig.
Vid ringa tillgång på vattenånga lösas endast de mest
vattenbegärliga salterna, som avsatt sig i kanalens
djupaste ränna, upp, och ju mer vattenånga stryker fram
över kanalen, dess bredare partier av densamma taga åt
sig vatten och bli synliga (mörkna). Detsamma gäller
inlandssjöarna (»oaserna»). Då nu vattenångan går fram
genom luften, blir kanalen fuktig efter hela sin längd,
oberoende av om ett parti av densamma ligger högre
än ett annat.
Fig. 17. Den södra pol-fläcken på
Mars den 10 Juli 1909, observerad
av Jarry-Desloges.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
