- Project Runeberg -  Stjärnornas öden /
124

(1915) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Planeten Mars.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alla äro överens om, att fastlandet på Mars har
ökenklimat. Likasom de flesta öknarna på jorden är det
därför sannolikt ett platåland (taffelland), där den ena
platån höjer sig över den andra, var och en är i det
närmaste horisontell. De översta lagren ha genom
vindens inverkan förvandlats till en fin sand. På den
döda planeten avsättas ej mera några bottenlager ur
havsvattnet. Det enda som tillföres planeten är
meteoriter och kosmiskt stoft, som sakta regnar ner. Detta
håller bland annat järn, delvis metalliskt, delvis i form
av oxidulsalter (som äro ljusgröna).1 Genom syret i Mars
atmosfär oxideras järnet upp till oxid, som har olika
färg allt efter dess finhetsgrad; det vanliga är ockrafärg.
Mars’ yta beskrives också såsom ockrafärgad. —
Därför har också Dross antagit att den är bemängd med
järnoxid. — Det finaste stoftet är emellertid gult, större
kristaller ha dragning åt violett. Man iakttar ofta
på Mars, att detaljerna täckas av en gul slöja. Detta
är naturligtvis fint fördelad sand av järnoxid, troligen
blandad med annan mindre färgad sand, som av
ökenvinden virvlas upp över stora partier av Mars. En
dylik inhöljning av stora delar av Mars’ yta har hösten
1909 iakttagits och beskrivits av Antoniadi i Paris (se
fig. 18). Dylika iakttagelser ha förut gjorts av W. H.
Pickering m. fl.

I allmänhet kan man ej iakttaga mera än de centrala och
de polära partierna på Mars’ yta, detta gäller i närheten av
ekvatorn. Trakter som ligga mer än 40 ä 50 grader från
den punkt, över vilken solen står, äro höljda i en tunn
vit dimslöja. Så snart solen gått bort från zenit och
sjunkit halvvägs mot horisonten, fälles fuktigheten i luf

1 I de djupaste delarna av jordens hav, där intet sediment
från närliggande havskuster avlagras, har man likaså funnit stora
massor av järnhaltiga sediment, som genom förekomsten av vissa
mineral antydas vara av meteoriskt ursprung.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 25 11:32:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free