Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Merkurius, månen och Venus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingått, genom nya skikt blivit utsatta för starkt tryck
och hög temperatur förvandlas till grafitkorn. Någon
egentlig fossilbildning äger ej rum, likasom också var
förhållandet under jordens älsta skeden.
Troligen har temperaturen vid Venus’ poler sjunkit
något, kanske ett tiotal grader, under planetens
medeltemperatur. Där böra organismerna ha utvecklat sig
till högre former av liv än på planetens övriga yta och
därifrån skola framstegen och kulturen, om man så får
uttrycka sig, sprida sig allt vidare mot ekvatorn.
Småningom skall temperaturen sjunka, de täta molnen och
dunklet skingras, och en gång, kanske först när livet
på jorden återvänt till de enklaste formerna eller rent
av slocknat, skola där växt- och djur-former framträda
som påminna om dem som fröjda våra ögon på jorden,
och Venus skall vara »himladrottningen», såsom hon
kallades av babylonierna, ej blott i avseende på sin
strålande glans utan även såsom den med de högsta
levande varelserna begåvade planeten inom vårt
solsystem.
De gamle trodde, att man i stjärnorna kunde avläsa
människornas öden, och denna tro härskade med
samma kraft som en religion uti sinnena ända till för några
få hundra år sedan. Den delades av de främsta
stjärnkunnige, såsom särskilt Tycho Brahe, som försökte att
stöda den genom sina iakttagelser. Starka spår därav
finnas ännu kvar i folkets föreställningssätt. Dessa
åsikter ha på ett visst sätt besannats av nutiden, dock
i en helt annan mening än våra förfäder föreställde sig.
På planeterna kan man iakttaga de förhållanden som
härskade vid livets första gryning på jorden och likaså
avlocka dem en förutsägelse om det öde, som en gång,
sannolikt först efter milliarder år, skall möta de sena
ätteleden av de nutida varelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
