Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Ida släckt sin törst, sade hon: „Får jag icke komma
hem till mina farföräldrar, der min broder väntar mig? skolferierna
äro visst nu slut.“ „Jag vet icke,“ svarade engelen, „men
är du icke rädd för farfars ris? Du kommer väl ihåg hvad du
gjorde vid brunnen.“
„Ack, ja!“ sade Ida, med tårar i ögonen, „men jag längtar
så innerligt efter farfar, jag vill bekänna för honom allt och
aldrig mera taga af den förbjudna frukten.“
„Godt!“ sade engelen, „så följ mig nu in genom den öppna
dörren; i huset derinne väntar dig din själs frälsare och Herre,
böj knä för honom och säg: „Kära Herre och frälsare, jag lofvar
Dig, att aldrig någonsin taga hvad jag icke har lof till. Förlåt
mig Du, som aldrig har syndat!“ — så skall Han nog förbarma
Sig öfver dig och gifva mig befallning att föra dig hem igen till
din farfar.“
Ida gjorde bäfvande hvad engelen rådt henne till och följde
med in i huset. Der sutto ärevördiga män och qvinnor, som läste
i bibeln, små vackra barn lågo försänkta i böner till Gud fader;
men innerst i huset stod frälsaren sjelf i sin härlighets glans och
utbredde välsignelse öfver dem alla.
Ida sprang fram, kastade sig på knä för hans fötter, i det
hon bad af hela sitt bjerta: „Käre Herre och frälsare! jag ångrar
min synd och lofvar Dig, att aldrig någonsin taga hvad jag icke
har lof till. Förlåt mig Du, som aldrig har syndat!“ — Han
betraktade henne mildt, lade sin hand på hennes hufvud och sade:
„Stig upp mitt barn! jag förlåter dig, men synda icke härefter.“
Derpå förde engelen henne ut i den stora trädgården, som omgaf
huset, och sade till henne: „Innan du kommer hem till din farfar,
må du se dig om i denna trädgård, det skall roa dig och vara
dig nyttigt; men du får icke vidröra någonting,“ — Engelen lemnade
henne med dessa ord och hon gick ensam omkring i
trädgården.
Förundrad såg hon sig åt alla sidor, ty denna trädgård var
mycket större än farfars. Der voro träd och blomster, dem hon
aldrig hade sett förr, och det märkligaste var, att alla slags vilda
djur, som stått afbildade i hennes naturalhistoria, spatserade fredligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
