Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring i trädgårdens gångar. Der voro lejon med yfviga mahnar,
och tigrar, med fläckigt skinn, men roflystna ögon; der var
zebran, den hon alltid i teckningarne funnit så vacker; der voro
kameler med sina pucklar och långa halsar; smidiga antiloper och
lättfotade gazeller sprungo upp för de gröna kullarne och fäste på
henne sina klara blickar; hon såg till och med en stor askgrå
elefant, som helt lugnt låg i gröngräset, med en kanin och en
apa på ryggen. Små ekorrar hoppade lustigt i trädtopparne och
kastade äpplen till hvarandra och alla slags foglar omkretsade
blommor och bär. Ida kände stor lust att smaka någon af frukterna,
men erinrande sig engelens ord skyndade hon förbi hvarje
träd, utan att vidröra det eller smaka deraf.
Plötsligt fick hon se en stor stickelbärsbuske, fullkomligt liknande
farfars vid brunnen. Hon utsträckte omedveten handen efter
ett bär, som ytterst på en gren hängde emot henne; men drog
den hastigt tillbaka och höll den på ryggen, för att icke frestas.
Hon ämnade gå vidare, då hon i detsamma hörde en stämma,
som bakom busken hviskade till henne: „Hvarföre är du så rädd?
här är ju ingen, som ser dig, eller har räknat bären, såsom hos
din farfar. Tag du dig några stycken!“ Hon utsträckte åter
handen efter bären, men dervid förekom det henne, som om den
käre frälsaren stått för hennes ögon och sett på henne, hotande
med fingret, och hon sprang så fort det var henne möjligt ur
trädgården till huset. Då hon kom dit, såg hon sig om och ur
stickelbärsbusken varseblef hon en ohygglig orm slingra sig långs
jorden fram emot henne och stirra på henne med sina listiga, glasaktiga
ögon.
Med ett anskri störtade hon in i huset, der frälsaren ännu
välsignande utbredde sina armar. Hon kastade sig ned för hans
fötter och ropade; „Herre fräls mig för ormen bakom stickelbärsbusken!“
— „Hvad ville du vid busken?“ frågade frälsaren mildt,
men allvarligt.
„Ack, jag ville“ — och hon begynte gråta. „Hvad ville
du?“ återtog han. — „Jag ville taga ett stickelbär af busken,“
svarade hon bedröfvad. Jag trodde att jag aldrig mera skulle
kunna göra det, men — —“ här qväfde gråten hennes röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
