Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— “Nu inträffade kort härefter, att häxan ville ut och se
om sina gäss; men då hon kom i gåshagen, fanns der hvarken
gäss eller vakterska. Häröfver blef hon alldeles ursinnig och
snurrade rundt omkring och puttrade och fräste; men det var ingen,
som kunde säga henne hvart Hanna tagit vägen. Ändtligen kom
en man från skogen. Han skrattade åt häxan och sade: »Hanna
har nog flugit bort med vildgässen.» — »Det skall hon dyrt få plikta
för,“ svarade häxan och så sprang hon hem och iklädde sig sin
falkhamn samt satte af i flygande fart efter vildgässen genom
luften.
Emellertid flögo gässen det snabbaste de kunde; men de tama
gässen voro något långsammare i sina rörelser, emedan de egde
mindre vana.
— »Flyg i rad! flyg i rad! skreko vildgässen, och så flög en
förut och alla de andra följde efter, i två långa rader, att det såg
ut som ett V. Men de tama gässen kunde icke komma sig för
att sålunda flyga i rad; de sökte blott undkomma så godt de förmådde,
och livar de flögo fram, sade bönderna: »Det var några
löjliga vildgäss de der!“
Gässen hade fått långt försprång för häxan, men hon flög
som en pil, och kom dem allt närmare och närmare. “Det är
hon! det är hon,« sade gässen, och så flög den gamle gåskarlen
ned i ett sumpigt träsk och hela sällskapet följde efter honom;
men när nu äfven häxan ville slå sig ned ibland dem, piskade de
så på henne med vatten och dy, att hon nära omkommit. Derefter
flögo de bort; häxan måste stanna qvar, ty hon, som var i
falkhamn, kunde icke flyga förrän vingarna blifvit torra. Hon behöfde
sitta och sola sig och ännu längre förekom tiden henne, ty
hon var så uppretad på Hanna och tänkte ideligen inom sig sjelf:
»Detta streck skall hon dyrt få betala. * Omsider blef hon då torr
och kunde åter sätta efter gässen, denna gång mycket snabbare
än förut.
— „Det är hon! det är hon!« skreko vildgässen och flögo
emot hvarandra med hvar sin fjäder i munnen. Dessa fjedrar sammanfogade
de och bildade deraf en hel gås, hvilken de sedan
släppte, så att hon långsamt signade ned åt jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
