Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
esomoftast hanegället i denna tidens morgonväkt, man ångrade
sig och sjöng då psalmer på modersmålet, ej illa.
Dock snart förnekade man sig sjelf andra resan, dito den
tredje. Och Petrus gick ut och gret bitterliga. Det slutande
adertonde seklet kände igen sig sjelf, blef naturligt
igen, gret känslosamma tårar med Rousseau, Gessner,
Werther, Lidner, Thorild och det messades ej mer
på grekgudarnes altaren. Stjernhjelm hörde det andra
hanegället.
Den första förnekningsperioden var ohjelplig. Den
räckte från Olaus Petri till Stjernhjelm. Det lilla af tidens
poesi, som var något bättre, lånade melodi och röst af
folkvisan. Dock förnekelsen började redan förut, i sjelfva
templet, innan den afhördes i borgen och studerkammaren.
Man har latinska psalmer och hymner, redan
under medeltiden, och dessa sköna. Förnekningen låg
här ej i innehåll, utan i form, latinet. Dock detta bör
ej tadlas. Hvar tid har sin mission, hvart folk sin
idé att lefva för och att förverkliga. Det christna Roms
idé var, under Medeltiden, att bevara, concentrera, sprida
mensklighetens bildning ut i Europa uniformt. Man
förlåte således, att bevararinnan af den Europeiska
mensklighetens ädlaste skatt, bildningen, talte latin och att man,
när man sjöng, helst sjöng på latin. Också, hvad var men
reformationstidens lumpna efterbildningar af antik form,
ingen med nu mera ej äfven på antikt språk? Hvad var meningen
med tidens latinska dikter, i allt imitationer, äfven i
språk? Den samma i alla samtida länder, de förres
att bilda det inhemska språket, som var till den grad
otympligt, att, män, hvilkas inre ej var utan djup och
anda och lif, alldeles strandade, när de skulle ha sitt
inre på papperet, och blefvo platta till ohjelplig grad,
den sednares eller den latinska poesiens, att vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
