Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ega lifsmedel, han kan icke göra stenar till bröd lika
litet som han kan göra bröd till stenar, hvilket endast
är trädaktiga hufvudens eller pedanters företrädesrätt.
Alltså ju färre skalder föregått en stor, ju sämre är språket,
ju mer svårighet har den sednare. Brist på skalder,
åtminstone snillrika, har derföre lemnat svenska språket,
efter dess lösslitning från den allmänna fornscandinaviska
språkstammen, föga beqvämligt att uttrycka skaldens
inre. — Dessutom emedan Norden är aflägsens från
Södern, som redan fröjdade sig i bildningens solsken, och
emedan ingen litterär beröring under Reformationsseklet
fans mellan Sverige och Europa, åtminstone endast
sträckte sig till kyrkoangelägenheterna, så var Norden i
okunnighet om dessa framsteg, och var således ej
uppeggadt att i samma rigtningar och på samma sätt
försöka sig: Söderns länder hade ifrån Medeltiden fått ett
rikt arf af sagominnen om folkvandringens hjeltar, om
Carl den store och hans Paladiner, Kung Artus, den
helige Graal, romantiserade Grekhjeltar, Norrmanniska
Hertigar o. s. v., hvilka tidens skalder valde till bearbetning.
På Medeltidens poetiska grund uppspirade således till
ämne och anda den moderna Vitterheten. Utan en sagorik
förtid hade hvarken Dante, Ariosto eller Tasso sjungit
sina herrliga skaldedikter, icke heller den Spanska
romanzen, den Portugisiska hjeltedikten och idyllen så
blomstrat. Sverige hade ingen sådan rikedom på Sagominnen.
Den isländska Sagans verld, i alla fall, lika
litet som sjelfva folkvisan, uteslutande svensk, var
byggd på Hedendomens grund och kunde dels derföre ej
bli romantisk dels ej modern, emedan tiden längesedan
hade växt ifrån eviga bardalekar och kraftfulla vikinga
handlingar. Anden drog sig nu inom sig sjelf och
sökte i sina egna inanmäten en ny underbar verld, som
förut endast fans i det yttre. Dessutom var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
