Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
skiftning, liksom himlens snille; solen, trycker sin bild
så väl på yerldshafvet och .cascaden som på groddammen.
Med ett ord bilder. böra ingalunda .försmås eller nedsit-
tas, utan äro konstens skönaste prydnader, Så äro de
hos Stjernhjelm på en gång originella och med vis måt-
ta inflätade.. Enligt Hammarskölds sannolika conjectu-
rer är poemet författadt omkring 1650. — Hercules an-
slog alla Svenskar, såsom man finner af samtida vittnes-
börd; det var; så omtyckt af Carl Gustaf: ”att när en
Herre hade läst opp för Kungen . Stjernhjelms Herculem
en gång i vagnen på en resa, frågade Kungen om han
intet var längre än” troligtvis äfven, emedan det såsom
berättelse saknar slut. — Märkvärdiga upplysningar- får
man af Stjernhjelms Hercules om den gängse folkläs-
ningen under dessa tider i Norden. Der ser man att
Marcolfus, Melusina, Octavian, Fink Riddare lästes i
svenska öfversättningar, äfvensom Europas öfriga folk-
sagor lästes på danskt tungomål. Något särdeles in-
flytande öfvade icke denna ström af folkpoesi på Sveri-
ges konstpoeter, ty sjelfva Stjernbjelm blef deraf ej ro-
mantisk, - Icke heller känner man, det denna sagolitte-
ratur väckt svenska folket till inhemska sagors diktandes
Det beskrifvande, eller, om man vill, det episka,
elementet öfverväger i alla Stjernhjelms dikter, men man
bör derföre ej frånkänna honom lyrisk kallelse, utan
de må lemnas oafgjord, emedan han ej särdeles för-
sökt sig i detta slag. — Tidens Seder. kallas med goda
skäl af Hammarsköld för ett af Stjernhjelms arbeten,
likväl kan man ingenting säkert bestämma om dess av-
tenti. - Språk, former och vändningar äro ganska lika
dem i Hercules, Det är en skarp satir, ett den tidens
Svea, der den ethiska förtrytelsen äfven får nog mycken
öfvervigt öfver den poetiska, och humorns godlynnthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
