Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Kometerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
244 KOMETERNA.
men egde två solar, som genom ett stort närmande vore för
framtiden fjettrade bredvid hvarandra, äfven planeter, så
måste åtminstone under första tiden efter deras sammankomst
uppstå en olycksbringande förvirring i deras banor, hvarvid
sammanstötningar mellan enskilda af dessa planeter på
mångfaldigt sätt kunde ega rum.
Här skulle vi således hafva att söka ursprunget till
meteoriter, stjernfall och kometer. För öfrigt är ej heller den
möjligheten utesluten, att äfven sammanstötningar mellan
fix-stjernor, af hvilka en otalig mängd redan måste vara afkylda
(mörka) och hvaraf några fall genom beräkning uppvisats
kunna åstadkomma en sådan söndersplittring, som
Schiaparel-lis upptäckt fordrar.
Utvandringarna af ett sådant aggregat till ett närliggande
solsystem kunna sedan inledas genom åtskilliga
omständigheter, såsom t. ex. närmandet af det ena systemet intill det
andra, eller inflytandet af en större vid närmaste gräns befintlig
komet. Så veta vi, att 1811 års komet kan vid sitt största
afstånd från solen komma fixstjernan Vega i stjernbilden
Ly-raii så nära, att en öfvergång till detta främmande system
ingalunda är omöjligt.
Vid denna vår från Schiaparellis framställning afvikande
uppfattning om kometernas och meteorernas ursprung beror
det företrädesvis på att uppvisa, att öfverhufvud inga
meteorer kunna utgå från ett komethufvud. Detta inses
tydligast deraf, att meteorerna under första stadiet af sin
tillvaro i solsystemet ej fördela sig trådformigt längs den bana,
som koinethufvudet beskrifver, utan under denna period bilda
stora "hopar, hvilka måhända, om de äro nog täta, kunna på
afstånd té sig såsom, en svag kärnlös (hufvudlös) komet eller
töckenfläck. Dock är detta mindre sannolikt, emedan man ej
kan inse, hvarifrån de skulle få eget ljus, och det reflekterade
ljuset väl blott vid utomordentligt täta svärmar är starkt nog
för att på stora afstånd kunna iakttagas från jorden. Denna
råga kan. för öfrigt i en framtid komma att delvis besvaras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
