Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagliga rörelsens fenomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stjernor har man tänkt sig en figur tecknad, en man, som
står i upprätt ställning. För den, som reser till jordens
andra sida, visar sig denna figur med hufvudet nedåt. För
en viss dag angifves i almanackan, att månen är i första
kvarteret. Han synes då halfcirkelformig, för oss med den
runda linien åt höger och den räta åt venster såsom
bokstafven D, men från jordens andra sida som samma bokstaf
vänd upp och ned: *symbol*. I båda dessa exempel är det ju
uppenbart, att den omvända ställningen beror af, att för
åskådarne på de båda platserna riktningarna uppåt och nedåt
äro omvexlade. Om derför någon skulle finna antagligt att
jorden borde falla »nedåt» i verldsrymden, så blir han af
anförda skäl likväl tveksam, då han skall utpeka denna riktning.
Det nu anförda må anses tillfyllest för att bevisa
såväl, att jorden har ett fritt läge, som äfven att hon är »rund»,
d. v. s. att hon åtminstone tillnärmelsevis har formen af ett
klot. Den noggrannare och fullständigare bestämningen af
formen kan naturligtvis ej ske utan anstälda mätningar,
hvarom mera sedan.
Frågan om jordens påstådda rörelse kring axeln bör
härefter tagas i ompröfning.
Vi hafva här att först skilja mellan verklig rörelse och
sådan, som är endast skenbar. Bland de företeelser, som
möta oss i det dagliga lifvet, förekomma ej ofta fall, då vi
låta förleda oss att hålla en skenbar rörelse för en verklig
eller tvärtom, ty företeelsens egentliga orsak ligger vanligen
der vid lag mycket nära till hands. Dock kan ett sådant
förblandande understundom ske. Vi förutsätta, att
exempelvis två bantåg stå jemte hvarandra vid en jernvägsstation.
Vi se ut genom kupéfönstret och finna, att det andra tåget
börjat röra sig — eller är det kanske vårt eget? Vi äro
ovissa derom i sådana fall, då tåget plägar sätta sig i gång
utan stötar, ty i motsatt fall skulle känseln förråda vår egen
rörelse. För att afgöra hvilketdera tåget det är som går
erfordras en ytterligare undersökning utöfver det som
sinnesintyget omedelbart ger vid handen. Finna vi, genom att
kasta en blick på det andra tågets hjul, att de icke vrida
sig rundt, så draga vi den slutsatsen, att det måste vara
vårt eget tåg som är i rörelse.
Om jorden har en rörelse kring sin axel och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
