Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solen - Merkurius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
47
haf omgifvande den öfriga solkroppen. De väldiga vågorna
på detta haf utgöras af protuberanserna.
Solfläckarne bildas af gaser, som på grund af afkylning
starkare absorbera solljuset, och derföre i förhållande till den
öfriga ytan synas mörka.
Slutligen bildar den lättaste af alla gaserna, det obekanta
ämnet koronium, uppblandadt med fint fördelade fasta ämnen,
den s. k. koronan, som man lämpligast bör ge namn af
solens atmosfer.
2. Merkurius §. Emellan solen och jorden befunno
sig tvenne planeter, Merkurius och Venus. En följd af detta
deras läge är att de för en åskådare på jorden (eller någon
af de yttre planeterna) synas följa solen i dess lopp och
aldrig kunna aflägsna sig mer än några grader från henne.
Merkurius kan ej synas längre än högst 23° från solen och
kan derföre endast observeras strax efter solnedgången (högst
1 1/2 timme) eller omedelbart fore solens uppgång. I Sverige
är det på den grund mycket svårt att någonsin få tillfälle
att med blotta ögat se Merkurius, ehuru den på grund af
sin närhet till solen strålar med en ganska stark glans. T.
o. m. en så ifrig observatör som Kopernikus fick aldrig se
densamma, oaktadt ifriga bemödanden.
Som planeterna endast synas lysande på den sida af deras
yta, som är vänd mot solen, ser en observatör på jordytan
Merkurius än i form af en smal skära, än halfmånformig,
än helt och hållet rund. Vi bli i tillfälle att närmare
beskrifva dessa faser när vi tala om Venus.
Man har tid efter annan sökt efter några fläckar eller
ojemnheter på Merkurius1 yta, för att med deras tillhjelp
möjligen kunna bestämma dess rotationstid m. m. I
allmänhet dock fruktlöst. En ifrig observatör af planeterna, en
tysk borgmästare vid namn Schröter, som egnade sina lediga
stunder åt astronomin, är nästan den ende, som lyckats
upptäcka eller trott sig upptäcka något dylikt. Ur observationer
på en liten inskärning i Merkurius’ kant har han bestämt dess
rotationstid till 24h 5m, men som den nyare tidens stora
instrument ej lyckats konstatera denna observation, är
resultatet temligen tvifvelaktigt.
Detsamma måste man säga om de antydningar till en
atmosfer, som man då och då trott sig finna hos Merkurius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
