Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venus - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
49
på andra sidan om solen i förhållande till oss, och ej helt och
hållet försvinner i solens strålar, så måste vi se henne
betydligt mindre men rund. På grund af solens närhet vid dessa
båda tillfällen är hennes glans i dessa lägen ganska ringa.
Klarast synes hon derföre i en mellanliggande ställning, då hon är
tillräckligt långt aflägsen från solens närhet. Hennes form
är då sådan som bild 2 utvisar.
Dessa faser upptäcktes först af Galilei, strax efter
teleskopets uppfinnande. I Chili och Persien, der luften är
särdeles ren, lär man t. o. m. kunna observera dem med blotta
Ögat. Här kunna de under gynsamma förhållanden
observeras med en vanlig teaterkikare.
De observationer, man i äldre tider trott sig göra af
fläckar på Venus’ yta, genom hvilka man funnit hennes
rotationstid vara ungefär lika med jordens (24 timmar), hafva,
liksom fallet var med Merkurius, ej i senare tider bekräftats.
Måhända få de tillskrifvas bristen på kritik hos observatörerna
eller felaktigheter i instrumenten. I hvarje fall känna vi för
närvarande ingenting med säkerhet vare sig angående Venus’
rotationstid ej heller rörande rotationsaxelns lutning mot
ekliptikan, på hvilken vexlingarna af årstiderna närmast bero.
Deremot hafva så väl äldre som nyare observationer
samstämmande med ganska stor säkerhet påvisat tillvaron af
en tät atmosfer kring Venus. Stöden härför äro dels
utseendet af Venus’ faser, i det den lysande delen af Venus’
skifva i allmänhet är betydligt större än den skulle vara,
om endast den mot solen vända delen af henne visade sig
för oss såsom ljus. Detta är i synnerhet fallet då Venus har
sitt skärformiga utseende. Dels visar sig Venus, då hon vid
vissa sällsynta tillfällen synes passera öfver solens skifva,
redan då hon synes till hälften projicierad mot solskifvan helt
och hållet omgifven af en lysande ring, hvilket svårligen låter
sig förklaras annat än som verkan af en Venus omgifvande
atmosfer. Andra fenomen leda också till samma slutsats, och
sannolikt är, att orsaken till att vi aldrig fått tillfälle att
säkert konstatera några fläckar på hennes yta, ligger just i
tillvaron af denna täta, sannolikt ständigt molnfylda atmosfer,
som förhindrar oss att varseblifva något af Venus’ yta.
4. Jorden 5- Det är eJ vår afsigt att här
sammanfatta den kunskap, vi under årtusendens lopp hunnit förskaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
