Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Neptunus - Planeternas rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
71
att det var svårigheten att tillfredsställande förklara planeten
Uranus’ rörelse som ledde till antagandet af en planet bortom
Uranus samt att den hypotetiska planet, som Adams och
Leverrier funno, var i stånd att förklara afvikelserna i
Uranus’ bana.
Neptunus upptäcktes, på det ställe Leverriers räkning
visade, af astronomen Gallé i Berlin den 23 September 1846.
Dess diameter är 4,9 jordradier, dess volym 118 gånger större
än jordens. Dess täthet är deremot, likasom alla de yttre
planeternas, betydligt mindre än jordens och är endast 2,4
af vattnets.
Den ringa vinkel, under hvilken Neptunus synes från
jorden, har gjort det omöjligt att på densamma upptäcka
några fläckar. Det har derföre också varit omöjligt att
bestämma dess rotationstid.
Ar 1847 upptäckte Lassell på Malta en Neptunusmåne.
Den har en omloppstid af 5 dagar 21 timmar. Dess afstånd
från Neptunus’ centrum uppgår till 14,5 Neptunus’ radier.
På grund af observationer på dess ljusstyrka har man
bestämt dess storlek till ungefär densamma som den första af
Jupitersmånarne. Månens rörelse är retrograd, d. v. s.
försiggår i en rigtning motsatt den i hvilken jorden rör sig
kring solen. Förutom Uranus-månarne, hvilkas rörelse också
är retrograd, men försiggår i ett plan nära vinkelrätt mot
ekliptikan, röra sig alla förut omnämda planeter och månar
åt samma håll.
12. Om planeternas rörelse. Som vi här hafva till
afsigt hufvudsakligen att skildra himlakropparnes utseende och
fysiska beskaffenhet, kunna vi endast i korthet omnämna
hufvudpunkterna af vår kännedom om deras rörelser.
Ingen är i vår tid okunnig om den allmännaste lagen för
planeternas rörelse: att alla planeter röra sig åt samma håll
kring solen i banor, som äro nära cirkelformiga. Denna lag,
som upptäcktes af Kopernikus och då den först framstäldes
väckte så mycken »förargelse», innehåller enkelt och otvunget
lösningen af de flesta svåra frågor rörande planeternas skenbara
bana på himmelen, som sysselsatt astronomerna ända till
Kopernikus’ tid.
Dess framställande blef sporren till nya undersökningar
öfver planeternas rörelser. Med stöd af de noggranna ob-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
