Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
De kunna då uppträda i sådan myckenhet, att man kallat
dem stjernfallsregn. Augustiregnet är sedan gammalt bekant
Irland under namn af S:t Laurentii-tårar.
Emellertid äro stjernfallen äfven vid dessa tider ej alla
år lika talrika. I synnerhet kan novemberregnet variera högst
betydligt. 1799 i november observerade Humboldt på
Anderna ett stjernfallsregn, som i prakt öfverträffade allt hvad
man i den vägen sett: »himlen fårades af oräkneliga
strimmor liknande ett fyrverkeri, väldiga eldkulor, stora som
månen, blandade sina banor med de oräkneliga stjernfallens
lysande strimmor.» Denna observation är vigtig i meteorernas
historia, ty när man november 1833 i Europa fick bevittna
ett liknande stjernfallsregn, så leddes man lätt till
antagandet att dess uppträdande var periodiskt, och att meteorerna
rörde sig i en sluten bana på en tid af 33—34 år.
Amerikanaren Newton gjorde en sammanställning af föregående
observationer af dylika stjernfallsregn i november och kunde
uppspåra berättelser om sådana så långt tillbaka som år 902.
Om denna förklaring vore rigtig borde fenomenet åter visa
sig omkring år 1867.
Innan vi redogöra för det ståtliga stjernfallsregnet från
detta år, eller rättare redan det föregående, skola vi nämna
några ord med afseende på en vigtig egenskap i stjernfallens
uppträdande, som man under tiden hade upptäckt. De
stjernfall, som kunna observeras vid en viss tid på året, t. ex.
omkring den 10 augusti, uppvisa i ett visst afseende en
märklig lagbundenhet. Vid ett noggrant aktgifvande på de
banor, som meteorerna synas beskrifva på himlen, visar det
sig nämligen att alla, eller de flesta, tyckas likasom utstråla
från en och samma punkt på himlen, en punkt som blir
densamma hvar än observatören befinner sig, och som förflyttar
sig med stjernorna från öster mot vester. Denna punkt kallas
radiationspunkt. Sålunda hafva augustimeteorerna sin
radiationspunkt i stjernbilden Perseus, novembermeteorerna i
Lejonet. Man plägar derföre ofta kalla de förstnämda för
Perseiderna, de senare för Leoniderna.
Den omständigheten att radiationspunkten ej förändrar
sitt läge genom jordens rotation visar, att meteorerna måste
komma utifrån verldsrymden och ej äro af telluriskt ursprung.
Vi förstå då också, att om jorden vid något tillfälle i verlds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
