Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meteorstenarne - Bolider eller eldkulor - Stjernfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
75
uppsamlat. Oftast torde det vara af telluriskt ursprung,
ehuru man stundom sannolikt har att göra med verkligt
kosmiskt stoft, såsom t. ex. vid det fynd, som gjordes af
Nordenskiöld på Grönlands-isen år 1870.
En förklaring, man sökt gifva af meteorstenarne,
nämligen att de äro utslungade af vulkaner på månen, en
hypotes, som var synnerligen modern i början af detta
århundrade, torde nu mera vara helt och hållet öfvergifven. Vi
erinra oss för öfrigt från kapitlet om månen att någon
verksamhet på denna himlakropp ej har i något afseende kunnat
konstateras.
3. Bolider eller eldkulor. Det är mycket sannolikt
att mellan de tre slag af meteorer, som vi omnämnt, ingen
annan skilnad än en gradskilnad existerar. Ett stjernfall
skulle då förorsakas af små partiklar, som ej hinna långt i
vår atmosfer förr än de uppbrännas. Mycket stora kosmiska
kroppar, som sammanträffa med jorden, kunna genomtränga
hela atmosferen utan att smälta och gifva upphof till
meteorstenarne. En öfvergångsform mellan dessa båda äro de s. k.
boliderna eller eldkulorna; ofta torde de intet annat vara än
nedfallande meteorstenar, som vi observera på afstånd.
De framträda ofta med ett starkt, bländande ljus, som
stundom täflar med fullmånens i styrka. Ej sällan
förnimmer man ljudet af en explosion.
Arago har sammanstält 813 bekanta fall. Ordnade efter
månader finner man att de förekomma mest talrikt’ Augusti
samt i årets två sista månader. Deras höjd kan uppgå till
mera än 500 kilometer. Deras hastighet vexlar mellan 3
och 80 km. i sekunden.
4. Stjernfall. Vår kännedom om stjernfallens
vigtigaste lagar är af ganska färsk datum. Knappast mera än
ett 1/4 sekel gammal. Under medeltiden och äfven långt
senare trodde man stjernfallen, enligt Aristoteles, bestå af
brinnande vätgas.
Det är genom statistiska iakttagelser öfver deras
talrikhet m. m., som man kommit deras egenskaper på spåren.
Sedan lång tid tillbaka hade man funnit att de uppträda till
olika antal vid olika tider på året. Sålunda hade man funnit,
att de äro ojemförligt talrikast i augusti och november, eller
egentligen omkring den 10 augusti och den 14 november.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
