Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 STORA LANDSVÄGEN
man bakband mig med vänlighet,
med gåfvor som jag ej begärde;
ja, det var varmt att gå därnere
ur hem i hem, vid vackra bord,
musik och blommor, ljus och glas.
Men värmen steg, och det blef kvaft —
Då skar jag af förtöjningen,
och kastade min ballast, allt som tyngde,
hur kärt det var — och se, jag steg!
Här kan jag andas, och mitt hjärtas hjärtblad
de späda lungor vädra ut;
ej damm, ej rökar, icke andras andedräkter
mitt blod förgifta.
Hvita, rena snö
af sublimerad ånga! Vattendiamanter,
1, liljeblommor, utaf köld förstenade,
du himlens mjöl som siktats genom molnens svarta
hårduk —
du helga tystnad, drag ditt sidentäcke
upp öfver hufvudet på trötte vandrarn,
som går till sängs och hviskar fram sin bön!
x
Hvad står i norr? Ett skifferberg,
ett moln likt skolans svarta tafla,
oskrifven än — det bullrar! Lärarn kommer!
Och det blir tyst i klassen!
Tyst i naturen när den Store Lärarn talar!
Se nu! — En blixt från ost till väst —
i eldsbläck skrifver han sitt namn
på svartblått moln! Jag känner Dig,
oändlige, osynlige, som syns,
du stränge allförbarmare! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
