Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ ALPERNA 9
Och bergens furor buga sig,
och bäckarna stå ljudlöst still.
Stengeten skrämd föll ner på knä,
barhufvad gam sig hukar ned med blottad hjässa
på alpens kam; naturen bäfvar! —
Jag kallad herren uti skapelsen,
ett spenamn, som jag icke vållar,
jag böjer mig och blygs,
den ringaste inför din allmaktstron!
x
Se, molnet brast! Förhänget gick,
det går åt sidorna! Hvad ser jag?
Du fagra jord! Du fresterska,
som drar mig ned tillbaka —
Hur du har smyckat dig!
I hoppets grönt och trohets blått,
i kärleks rosenrödt.
De höga pinjer målade af solnedgången,
cypresserna af graf och natt,
en klippa med ett marmortempel,
om ärans eller lyckans må vi se,
en grotta, hem för grå sibylla,
som skrämmer nymferna uti olivers lund —
Nu kommer solen! Hur det gnistrar
från frostens rosenstenar; molnen kantas
med silfverband, de svartblå kåpor
upphängda uti vinden för att luftas!
Hvad rör sig här? Hvem skymmer solen?
Och ritar skuggbild på den hvita snön?
En kejsarörn, chrysaëtos, med guld på bröstet!
Du luftens riddare i gyllne brynja,
och riddarkedjan kring din hals —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
