Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I PARKEN UTANFÖR KREMATORIET
ett blankt skelett men klädt i kött,
och satt i gång med senor, snören,
af liten motor ini bröstets
maskinrum, drifven af den värme
som bukens kolsäck kan få upp —
och själen, anden, sitter dock i hjärtat,
som fågeln lik i bröstets bur,
en hönskorg eller ryssja.
Du lilla fågel, snart jag öppnar buren,
och du får flyga — till ditt land
till blommornas och solens öar,
där en gång jag blef född,
men ej fick dö!
Se här! Min bästa vas, familjens arf,
som nu skall hysa stoftet af ett stoft —
men förr med blommor i
den prydde dukadt bord,
vid fest, där unga ögon
och röda kinder speglades
i glas med guldkant — — —
och liten hand åt barnen delte ut
af husets bästa håfvor —
Sen blef du tåreflaska, kära vas!
Ty allt hvad lifvet gaf oss godt
kom till för att en gång begråtas.
Jag minns, det var vid nyårstid
då barnen firade sin dockfest —
89
hos oss bevaras alla dockor ifrån släkt till släkt — — —
Ett barn!
Hvad gifs fullkomligt i sin art
som detta lilla väsen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
