Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
STORA LANDSVÄGEN
Ej man, ej kvinna,
men bådadera, ingendera —
En människa i miniatyr.
Säg, vandrare; jag glömt dig bort
för mina sorger — säg ett ord
om digl Om dina öden —
Hur ser du lifvet, och hur såg du?
Hvad fann du svårast, bittrast?
Jägarn.
Det fann jag bittrare än döden — det,
att nödgas ta det stora gäckerit på allvar —
att hålla heligt det som var så rått!
När själf jag log åt gycklet, fick jag gråta;
och när i råheten jag själf blef rå,
så fick jag skämmas!
Och detta!
Jag var ju predikant;
jag började att tala väl om mänskorna,
drog fram allt vackert som jag visste,
och ställde höga önskemål på lifvet —
det kallas eljes idealen —
de ljusa flaggor på signalställ —
som samla folk till helg och fest. —
Men nu — hur bittert — allt det vackra
som jag tänkt
och talat — får jag ta tillbaka!
Det sköna existerar ej i lifvet —
kan ej förverkligas härnere —
och idealet finns ej i praktiken!
Japanen.
Jag vet det — men det är ett minne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
