Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖRKA SKOGEN 107
Kvinnan.
Det känns som rödt — men det är klibbigt —
och det doftar som - hos slaktarn. — Nej, nu vet
jag. — Det dog nyss en släkting som hostade upp
— först lungorna, slutligen själfva hjärtat.
Jägarn.
Hostade han upp hjärtat?
Kvinnan.
Ja!
Jägarn
[betraktar näsduken].
Jag tror!
Bocken är som bekant intet rent djur, men på
den stora försoningsdagen fick han allt folkets synder
öfver sig att bära; och så utrustad drefs han ut i
ödemarken att förtäras af vilda djur! Det var synd-
bocken!
Kvinnan.
Menar du dig ha lidit för andras fel?
Jägarn.
För egna och andras; alltså äfven andras!
Kvinnan.
Var du icke något annat, innan du blef sakförare?
Jägarn.
Jo, jag var arkitekt! Jag byggde många hus, .
alla voro icke bra, men när jag byggde bra, så blef
de onda på mig för att det var bra! Så lämnade de
arbetet åt andra, som gjorde sämre! Det var i staden
Thophet, där jag byggt teaterhuset.
Kvinnan.
Det anses vackert!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
