Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan vara ämnad at behaga, denna väl- ligen ansedda för oqvädensord och såsom
tålighet, som så djupt förtryter sakkänna- sådana bestraffade? Är det då af en Ein-
rert och i allmänhet hvarje bildad och betsman, som parter, hvilka aldrig gjort
om nästans heder öm menniska. honom för när, hafva at vänta dylika
Den första fråga, Hr L. uptager och förolämpningar? Är detta, jemförelsevis,
den han såsom förklarande behandlar, vackrare af en Advokatfiskal i et skrift-
angår Vermdö Tingsrätts behörighet at
döinma Roösgren. Skälet, hvarpå Herr L.
anser denna Domstol behörig, är icke
blott at Röösgren ej anmält missnöje mot
dess beslut, då den förklarade sig sådan,
utan ock at -rings Rättens befattning med
målet i ilera afseenden Iändt til
Röös-grens lördel. Domstolen behörig derföre,
at dess befattning länder til den
anklagades fördel!
Är det fråga om värdigt skrifsätt i et
Embets-Memorial; så förtjenar, i nästa
moment angående jäf mot vittnet
Ringström, at anmärkas författarens förmodan,
at Röösgren haft biträde af någon
»ill-» villig och kanske i målet intresserad
»skrirtställate.« Det är just icke olofligt
at förmoda, sådant; men en annan fråga
är, om det icke må kallas ovärdigt en
Embetsman, at i en officiel handling yttra
en dylik förmodan.
Ät Härads-Rättens Protocoller synas
vara »ofullkomliga och opålitliga,«
förekommer i det följande momentet, och
är ej blott ovärdigt, men tvifvelsutan
väl-förtjfuit til ansvar, då det i embetsväg
yttras på den Domares bak, som
beskyllningen för opålitlighet drabbar, och med
h>iiken memorialet neinligen icke är
äm-nadr at communiceras, såsom icke mot
honom stäldt.
Äfven den brottslige får icke straffas
utöfver lagen. Då derföre lir L. på 5
sidu n kallar Röösgren den fräcka och
hals-starriga brottslingen; kan man ej undgå
at påminna, det Röösgren aldrig var
til-talad för, mindre öfvertygad om, någon
fräcki.-t och halsstarrighet; och huru
skulle man vägra honom, om han lefde
och yrkade det, at få dessa tihnälen lag-
ligt yttrande, än det var af Länsmannen
Röösgren, såsom strax nedanföre
anmär-kes, at muntligen kalla den oskyldiga
Anna Andersdotter tjufkona?
Det edsöresbrott, som Hr L. anser
ligga deri, at piskandet å flickan Anna
Andersdotter skett i det hus, der hon
hade sitt hemvist, och hvarigenom
således hemfrid skulle vara bruten, tjenar at
updrifva påståendet emot Röösgren; men
sker detta med eller utan fog? Straffet
för pinande til bekännelse och för
hem-fredsbrott med sår, blånad och blodvite,
är enahanda. Begge brotten stå under
samma rubrik som hemfrid och rån; och
det kapitel, som under denna rubrik
af-handlar dem, 20 Kap. Missg. B., säger i 1
»Går någor med berådde mode, at
»skada göra, hem til annan–––gör han
»annan skada, med sår, blånad eller
»blodvite; plikte för edsöresbrott.« -
-Edsöresbrottet — det nu i fråga varande
slaget deraf kallas dock ej mer så, utan
blott hemfridsbrott, enligt 1779 års Kgl.
Förordning — består då uti berådde mo•
de al skada göra; icke uti sjelfva
han-daverkan och akommorne, som deraf
förorsakas; och lagen förklarar uttryckligen
i 5 §• af samma Kap., at om man
»kom-»mer til annan i hans hus, gård eller
»farkost, och slagsmål sker dem emellan
»af bråd skillnad, der är ej edsöre eller
»hemfrid bruten.« Frågan är således om
den skada, Röösgren ville göra med
väldet å Anna Andersdotter — och denna
skada var, at pina henne til bekännelse.
Tag bort detta pinande — och
våldsger-ning och hemfredsbrott finnes ej mer.
Men för detta pinande är Röösgren dömd
til 6traff — hvar finnes di något särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
