Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsvärdt förekommer, at vi kunna
lem-na den opåtalt. Den handlar om
beloppet af såramålsböterna.
Men hvad här saknas, ersättes
mångfaldigt på den följande. Det är der,
som språket riktas med det nya ordet
spömässig, et epithet til Röösgrens
kroppsliga cornplexion. — Fråga är om
förvandling af böter. Härads-Rätten har
stadgat denna förvandling til fängelse vid
vatten och bröd. Hr L. anmärker, at
lagen ej tillåter sådant i annat fall, än
om den brottsliges heder och välfärd
genom arinan kroppsplikt spilles. Men
Röösgren har intet anspråk pä
medborgerlig heder, och hans välfärd kan ej
spillas, då hans coiri^lexion är stark och
spömässig. Det ligger också i sakens
natur och vedergällningsrättens väsende,
at så grym misshandling på menniskors
kroppar bör hafva et straif, som lika
omedelbart verkar på hud och muskler.
Således påstår Hr L. at de börer, som
Röösgren ålades, skulle til spöstraff
förvandlas.
Språket är skämtande — ämnet
rysligt. Skall man väl tro, at meningen är
allvarsam? Är det möiligt, at gäcka, när
man har allvar i denna sak? Ar det möj
ligt at hafva allvar, när man gäckar?
Spö, det mest barbariska, som med tre
bokstäfver i svenska språket kan
uttryckas, en grymhet, som nationen längtar
at se utplånas ur sin lag, är för
Aklaga-remagtens representant i en
Ofver-Dom-stol en så ooetydlig, så oemotståndligt
löjlig sak, at den tjenar til föremål lör
hans skämt i et yttrande, der allt skämt
är ololligt! Är han då åtminstone af
lagen tvungen at framställa sjelfva saken,
och kan man ej på annan grund tadla
hans nitälskan för spö, än at han yttrat
den lättsinnigt och med skapande af et
muntrande nytt ord bisprungit dem, som
känna sig; danade at njuta af
sönderslitande mal?
För at svara härpå, hemställer man
först, om icke det är et gyckel, en låg
hädelse, at tala blott om menniskans
kroppsliga cornplexion, då fråga är om
dess vä/Järd? I fall äfven Hr L. 6jelf
ägde en stark och spömässig cornplexion,
skulle han då icke anse sin välfärd
skadad genom en kåkstrykning? Kan en
bildad nian ställa sig okunnig derom, at
vi hafva annan välfärd i detta lilvek at
bevara, an vår helsa och våra
kroppskrafter?
Och hedern, det andra föremålet,
som måste respeeteras af Domaren, när
fråga är at ådömma det nesligaste af alla
kroppsstraff, skall den anses såsom
redan borttagen från en menniska, första
gången man emot honom påstår en
bestraffning, som icke ens nu går å äran?
De böter, om hvilkas förvandling fråga
är, hafva alla blifvit stadgade eller
påstådda för ringare, brott och mindre
äre-röriga än dét, för hvilket Röösgren var
dömd, ej til spö, utan til fängelse och
arbete. Är det då rimligt sagd t, at han
skulle straffas hårdare för de ringare
brotten, när man ej ens yrkar, eller mot
lagens bestämda bud kan yrka, at straffet
för det svåraste må skärpas? Bevare oss
Gud från åklagare, som så göra, eller
rättare sagdt .från Domstolar, som skulle
kunna förledas af deras orimlighet! Den
egna il/ska och grymhet, som Hr L.
til-viter Röösgren, och på grund hvaraf han
frånkänner honom medborgerlig heder,
skulle bestå i samma pinande til
bekännelse, som utgör det svåraste eller det
väsendtliga i Röösgrens brott; men lagen
talar icke om denna ilska och grymhet,
såsom villkor för sådant brott, belägger
den än mindre med det straff, Hr L.
yrkar. Något särskildt bevis på denna ilska
och grymhet har Hr L. icke anfört. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
