Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
at stå under Opinions-Nämnden, för at
sålunda undandragas aJlt beroende af
Ständerna. At Standerne skulle kunna
på detta sätt fritaga dem från kommande
Ständers utvoteringsrätt, synes likväl
ganska betänkligt. I händelse af åtal mot
Högsta Domstolen vore de dessutom
nästan alltid jäfvige, såsom de der
öfver-varit de i fråga kommande domsluten;
och i alla fall skulle blott et ganska
inskränkt antal kunna komma i fråga , då
åtminstone pluraliteten af Högsta
Domstolen borde qvarblifva under
Opinions-Nämndens votering. Min villrådighet
måste derföre uphöra och den öfvertygelsen
råda, at Högsta Domstolens Ledamöter,
således de mest uplyste och värdigaste
bland Rikets Domare, böra från
Riks-Rätten uteslutas.
Mot styrande Magtens natur är det
åter stridande, at någonsin afstå
Kommens rätt til ombytande af sina
förtroen-e-Embetens innehafvare; och dessa
kunna således ej heller blifva valbare til
Riks-Rätten, emedan deras plats der ej
medgifver et dylikt beroende af Konungen.
Dessa inskränkningar anser jag också
vara tilräckliga. Det bchöfver icke
nämnas, at de personer äro undanlagne, som
genom brott eller föraktlig vandel gjort
sig,ovärdiga et så ärofullt förtroende. De
kunna aldrig komma i fråga; och det
be-höfves ej at genom lagen utesluta andra
än dem, hvilkns dygder och förtjenster
skulle kunna föranleda afvikelse från
lagens afsigter.
Lagkunnige böra, som sagdt är,
Ledamöter i Riks-Rätten vara. Men det
föreslagna valsättet gör äfven en föreskrift
härom öfverflödig. Til största delen
måste väl valen falla på Sveriges lagfarna
män, hvilka denna ära bör vara et
täf-lingsämne, icke et privilegium. Men om
fäderneslandet äger (eller vid en högre
grad af odling kommer at äga) man, som,
utan at liafva undergått juridiska
lärdoms-prof eller varit i embeten nyttjade, äro
bildade tänkare, grundligen underrättade
om våra lagar, och i synnerhet om vår
Stastförfattuing, redlige och allmänt
aktade medborgare, och om desse blifva
uphöjde til Ledamöter i Riks Rätten; så
bör väl billigtvis ingen behörighet dem
frånkännas. Det villkor om lagfarenhet,
som vore nödigt, i fall ombytet skulle,
såsom nu, förenas med vissa andra
statens embeten, vore här ej blott
öfverflö-digt, men olämpligt. Konungs och
Ständers gemensamma förtroende må således,
äfvpn i detta nfseende, göra tilfyllest at
uphöja til behörighet. — At den, som
genom laga dom förlorar embete, eller
för brott undergår nesligt straff, också
förlorar sin plats i Riks-Rätten, säger sig
sjelft.
Riks-Rätten måste vara oberoende
ej mindre af Konungens än Folkets magt.
Men om den, utan at göras beroende,
kan sättas i en stadigvarande förbindelse
til beggeejera och i lika behof af begges
gunst och aktning; så blir detta utan
tvifvel en ny fullkomlighet. Til
befrämjande häraf har jag trott det vara
tjenligt, at vid hvarje Riksdag fem de äldste
Ledamöterne afgå, men kunna vid
samma Riksdag åter insättas til suppleanter
genom Ständernas förslag och Konungens
utnämning, i fall de dertil anses fortjente.
Ingen Ledamot eller suppleant må
kunna begära sitt afsked, medan et
under hans handläggning anhängigt mål
ännu är hos Riks Rätten oafslutadt.
I stadgad ordning böra suppleanterne
efterträda afgående Ledamöter; och
denna ordning bör vara den, i hvilken
suppleanterne blifvit valde, nemligen i
anseende til tiden för dem, som ej äro
utsedde vid en och samma Riksdag, och
för samtidiga i anseende til rösternas
antal, hyilka hos Ständerna bestämt forsla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
