Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den nu föreslagna påkallas liks litet
af behofvet, som den är instämmande med
Lagstiftarens mening io).
Ordföranden Hr Öfversten Friherre
Åkerhjehn: Riksens Ständer hafva sig
redan förbehållen en tilräcklig
anmärknings-och pröfningsrätt. Den förra utöfvas
genom deras Constitutions-Utskott då tiltal
enligt to6 §. Regerings-Formen anställes;
den sednare utöfvas både genom
Utskottet och af Riksens Ständer sjelfva, när
107 §. tillämpas. I Riks-Rätten fordras
Lagfarenhet, egentliga Domarekunskaper;
för en opinions-dom tarfvas deremot blott
allmänna rätts-begrepp och uplyst
omdömes förmåga. Dit, men ej längre, böra
Ständernas befattning och inbytande
sträcka sig. Jag nfstyrker således förslaget,
derdåniga forslug, men oafsättelig och oberoende af all annan magt i Staten. Den som kan
halva inHuence på en sådan Riks halt; på hvem skulle hons inHuence icke kunna verka?
Om det beroende af Regeringen, hvarifrån förslaget syftar at befria Riks Rätten, hafva vi yttrat
o ss. Men lika litet tro vi oss som förslagets författare hafva derigtnom gjort en såilan in
simulation mot Regeringen, som Herr R. omtalar, neml. at den skulle kunna och vilja obehörigen
inflyta. Del är skillnad at säga: den mannen låter styra sig af Regetingens inflytande; hvilket
alltid är en tilvitelse både emot mannen och Regeringen — eller at säga: den mannen står i et
sådant beroende af Regeringen, at han omöjligen kan begära förtroende såsom Domare öfver
Konungens Rådgifvare; nvilket åler icke på något sätt involverar en insimulaiion, eller beskyllning,
hvarken mot mannen eller Regeringen. — Ju mer man ser och hör folks omdöme om sin
nästa och hans tankar, de må vara yttrade vid Riksdagar eller annars, desto mer* finner man,
huru svårt det är, at vara rättvis Domare; och desto mer bekräftas man i den tanken, at
åtminstone de böra vara med yttersta sorgfällighet valde och väl frie från alla anledningar til veld och
skefhet, hvilka skola hafva det dyra förtroendet, at fälla de vigiigasto domar, som i samhället
kunna fällas.
10) At en Lag förändring instämmer med Lagstiftarens mening, hvad vill det säga ? Skall det vara
med 1 en Lagstiftarens mening, hvars verk man vill förändra, eller med dens mening, som gör
förändringen? Om det lörra kan väl aldrig vara fråga; och om det sednare är icke annorlunda något
tvifvelsinfil möjligt, än derest man skulle vilja til vita ändringsförslaget det felet, at motsäga sin
egen mening. Hvilkctdera Herr W. menat, tilkommer oss icke at dömma; och vi lt-mna detta
hans yttrande orördt , då deri ej röjer sig någon syftning at öfvertyga. Men huru mången lös
och ogrundad tanke har icke giivit anledning at bättre begrunda tn sanning! Efttr vi nu
kommit at tala om det i fråga ställda förslagets instämmande med Lagstiftarens mening; kunna vi
icke försumma at bedja våra läsare undersöka, om icke detta förslag, långt ifrån at vara et
opassande »tycke i våra Grundlagar, så fullkomiigen öfverensstämmer med deras grundsatser, at dess
antagande ej skulle föranleda den ininsta ändring i deras öfriga innehåll — en földel, som
annars så sällan åtföljer någon Jagförändring, ocli som hos oss befästar den öfvertygelsen, at, för
•t nyttja förslagets ord, ude, som npförde svenska Statsförfattningens byggnad, ej misskänt
b<-•»hofvet af en sådan slutsten deri, som Riks-Rätten skall utgöra, ehum de icke fullandat denna
>*del af sitt verk.« Om byggnaden skall trotsa tiden och dess hvalf alurig remna under de tyng
der, hvaraf det kan komma at tiyckas: så måste det icke dröja alltför länge, innan den vigiiga
sista stenen, *af fast ämne och väl infogad,« anbringas, som så lätt låter göra sig, medan
mu-rarne änna stå oskadade.
Häri ligger också den" föreslagna lagförändringens nödvändighet, hvilken af den värda Leda
moten icke medgifves. Hvilken den ännu mera trängande nödvändighet kan vara, som han
erkänner och pfwtår vara den enda grundsntsen för dylika förändringar, kunna vi åter irke gissa.
Om man ej erkänner det moraliskt nödvändiga, det rätta, vara nödvändigt i Ngsiiftning; så blir
det svårt al säga, hvad »om deri är nödvändigt. Den fysiska nödvändigheten knn här ehlrig
komma i fråga förr, än man antagit, at samhällets beskaffenhet är likgilltig, endast el samhälle finnes.
Men då är det också aldrig Råga om något bosvär för Lagstiftaren; ly den fysiska
nödvändigheten behöfver ingen hjetpare; Lagarne göra sig då sjelfva. Man kan förutse deras beskaffenhet;
va*n icke bestämma den. Sådant kan den värde Ledamoten icke hafva åsyftat; men det kan ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
